Vaknar upp långsamt, med en skön känsla i kroppen, av att vara utvilad för första gången på länge.

Det är regn i Danmark idag.
Kaffemaskinen ger upp efter endast en mugg, och jag finner istället kannan från båten, och gör mig riktigt starkt kaffe.

Vi var ner till båten en sväng igår. Så tråkigt det kändes att vara där och så tydligt känna att säsongen är över.. Vi tittade på varandra, och vi såg nog lika trista ut båda två..

Igår kväll körde vi och köpte skorsten till mitt hus i skogen.
Min fantastiske älskling hade fixat det och ska installera den åt mig sen också.

Det är märkligt, när jag nu har funnit kärleken och är lycklig i allt, då dyker de ständigt upp människor från förr.

Tre personer jag endast haft korta möten med, och somliga har jag inte ens träffat, bara pratat I telefon eller skrivit med. De dyker nu upp en efter en och frågar hur jag har det, säger att de inte kunnat glömma mig, att de vill ha en ny chans och mötas igen.

Och kanske det värsta av allt, min dotters crush, en ung kvinna, som min dotter är förälskad i, den tjejen visar sig vilja vara tillsammans med mig istället.
Det är helt galet alltihopa, men jag är så fullkomligt lycklig och tillfreds med min fantastiske danske kärlek. För mig finns ingen annan...