Idag var min sista dag på jobbet. Mina söta kollegor lät mig gå hem tidigare, och på skrivbordet på jobbet, låg en lapp med en gullig hälsning och lycka till från den lilla danskan jag jobbat så kort tid med, men som jag omedelbart fattade tycke för lite extra.

Plötsligt blev det verklighet, jag ska flytta om två dagar, och ett vemod, och någonting annat odefinierbart, infann sig i mitt bröst.

Jag vill verkligen det här, det vill jag. Och jag ser fram emot att börja ett annat liv tillsammans med min kärlek I Danmark, och om allt går som det ska, seglar vi ut I världen i april 2025.

Men ändå, en smula vemod, över att nu lämna den här fantastiska, magiska platsen, som ändå varit mitt hem och min trygghet, platsen där jag äntligen lyckades hela mig själv, där jag vuxit på ett sätt jag inte trodde var möjligt, och funnit formågan att skapa det liv jag vill ha.

Jag kommer sakna alla fantastiska människor jag har mött och lärt känna på vägen, jag kommer sakna mina barn och mina älskade hundar. Jag kommer sakna skogen och tystnaden, det egensinniga speciella lilla huset jag har bott i, och jag kommer sakna grusvägarna, och alla härliga kollegor jag jobbat tillsammans med, alla minnen från den här platsen, magin.

Men det är dags nu, tiden är inne att släppa taget och gå vidare. Det är något annat som väntar mig vid horisonten, jag känner det så starkt, och jag går mot det nu, med bestämda steg.

#flytt #vemod #själsligutveckling #Danmark #vemod #nyttliv