Vi gick en av våra vanliga rundor på kvällen, dottern, jag, valparna och Lilly.

Kvällen var magisk, ljummen och solen gick långsamt ner mellan träden. Allting andades frid.

När vi kom fram till det lilla kalhygget, mitt ute i ingenting, slog vi oss som vanligt ner på varsin stubbe och njöt av kvällssolens ljuvliga strålar.

Hundarna busade runt, for in bland buskar och små granar, jagade varandra och hade kul. När de kom ur sikte kallade jag som vanligt in dem på en gång, och som två projektiler infann sig Noah och Lilly vid min sida, men inte Neah.
Jag ropade igen, och valparna är riktigt duktiga och lydiga på inkallning, så jag kände direkt att något var fel och började leta efter henne samtidigt som jag ropade hennes namn.

När en kvart hade gått utan ett enda livstecken, slog paniken till med full kraft, och mitt inre frös till is. Jag såg framför mig hur ett vildsvin skadat henne, att hon fallit ihop och dött tvärt av något hjärtfel, att hon fastnat med selen och inte kom loss, eller det värsta av allt och min stora skräck, att någon skulle ha tagit henne (även om det är ytterst orimligt, ute i ingenstans i skogen där knappt några människor bor)

Jag VET att jag överreagerar, jag gör det när de gäller mina hundar för de betyder så oerhört mycket för mig, ja de betyder allt, och en inte ens 5 månader gammal valp försvinner inte bara sådär, det har jag aldrig varit med om.

Vi ropade och letade, när 40 minuter hade gått sa jag åt dottern att sitta kvar där ifall Neah skulle komma dit, så började jag gå hemåt med Noah för att se om hon kanske hade sprungit hem.
När jag kommer ut ur skogen och gått en bra bit på grusvägen ser jag min dotter komma efter mig med Lilly. Hon har fått panik och kan inte sitta kvar ensam i skogen. Jag blir vansinnig på henne, beordrar henne att gå hem själv då och leta efter Neah, sen tar jag stackars trötta Noah och går tillbaka igen, samtidigt som jag ringer till polisen för att göra en anmälan och se om de fått in någon Neah. Då har de gått en timme.

Då ringer dottern. Neah står hemma vid carporten och väntar vid min bil. Dörren till gården är ju stängd. Hon verkar lite rädd men i övrigt oskadd.

Jag småspringer hem med stackars Noah som börjar se trött ut vid det här laget, men är så lydigt följsam, alltid vid min sida.

Och där är hon, helt ovetandes om uppståndelsen hon orsakat inuti mig. Jag lyfter upp henne, kramar henne, borrar in ansiktet i hennes mjuka päls som doftar av skog. Känner mig tacksam. Förstår inte vad som hände. Hon måste ha blivit rädd för något djur och sprungit hem i panik. Glad ändå att hon gick hem och väntade...

 

skogsnuvan

22 april 2020 07:42

Det var duktigt gjort av den lilla hunden. Hon vet var hon bor och hur hon ska hitta hem och det är minsann inte dåligt. Det är en smart liten hund du har och inte bara så gullig

http://skogsnuvan.bloggagratis.se

Sarplaninac

22 april 2020 07:43

Javisst var hon duktig :))

 

Anki

22 april 2020 08:26

Jag vet vad du gick igenom ... så skönt att hon var hemma.
Kram

http://ankisbildblogg.wordpress.com

Sarplaninac

22 april 2020 08:33

Åh Gud ja. :)
Kram

 

Ama de casa

22 april 2020 10:57

Men OJ vad skönt med en happy ending här!

http://amacasa.wordpress.com

Sarplaninac

22 april 2020 11:01

Ja verkligen :))

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så är det morgon igen. Ny dag nya plågor.Charkan tyckte att vi skulle gå upp 0500, det tyckte inte jag.Så efter en snabb kiss av hundar, la jag mig på soffan igen, med Zavannah på min mage, och sov vidare till typ nu.Charkan gnällde missnojt, men föl...

En fantastisk promenad med Siri. I två timmar var vi ute vid sjön, drack kaffe, åt kakor, och pratade. Zavannah var med också. Hon gick så fint hela tiden. När jag kom hem ringde jag till dansken, ville höra hur det gått med mæklaren som...

Inget svar från jobbet än. Jag tror jag blir tokig snart, i väntan på allt som hänger löst i luften just nu. Jobb, dansk bil, bostad, relationen till dansken.. Just nu känner jag att jag inte har styr på en skit i mitt liv.. Utöver det kan jag...

Så började morgonen här redan klockan sex, och idag var det charkan som vaknade först. Själv tog jag en sömntablett igår, och sov hårt klockan sex, hade absolut kunnat tänka mig några timmar till. Men sånt är livet med valp. Idag är det sol igen...

Vilken fantastisk dag. Sol, blå himmel och 23 grader. Wouv. De sista dagarna med sol, har gjort mig riktigt brun i ansiktet, och jag ser frisk ut. Känner mig också frisk. De här 10 dagarna i Sverige har gjort underverk med mig. Nu liknar jag mitt...