Åh välkommen till cirkus dårhus, huset där Neah är i höglöp och Noah klättrar på väggarna samtidigt som han ylar, gnäller, flåsar och tar på sig en allmänt extremt lidande min, och trampar runt, runt, runt inne tills det snart kommer bli spår i golvet.

Nu har jag stängt in Neah med mig på sovloftet, och piphunden på nedervåningen, och märkligt nog är det faktiskt tyst. Skönt, ett ögonblick var jag nästan beredd att sätta mig i bilen och köra raka vägen till Öland inatt och lämna gnällhunden. Ha ha.

Annars har jag haft en mycket trevlig och upplyftande kväll på jobbet, i sällskap av ännu en härlig kollega. Jobbet är ett underbart sätt att glömma bekymmer och samtidigt dra in lite pengar :))

Jag vaknade redan vid fem imorse och funderade på hur jag ska klara min ekonomiska situation. Jag kom inte fram till någon lösning, man gör sällan det tidiga morgnar eller sena nätter.
Trots det somnade jag visst om ändå, och väcktes strax innan sju av hundarna.

Kände mig trött och omotiverad, gick in i köket för att sätta på kaffet, och där hade mössen party.

Mitt i kattmaten sitter den och äter, helt obekymrad av min närvaro, med en blick som sa Jaaa, ville du nåt eller?
Jag slog knytnäven i bänken, den tittade på mig med sina snälla ögon, och först efter andra gången, kilade den iväg, rakt framför mina fötter och den odugliga katten som var under köksskåpen i jakt på möss, märkte ingenting.

Jag står fan inte ut, jag vill inte möta detta varje morgon, men jag vill inte ha ihjäl dem heller. Tycker inte om att döda djur som bara är hungriga och vill ha mat.
Har satt igen där det går, men huset är gammalt och fullt av hål och gångar antagligen, så jag får väl bli vän med mössen gissar jag, betrakta dem som några i mängden av alla mina djur här på gården..