Direkt från dag ett ville han att jag skulle lägga till och köra ut från hamnar vi besökte, styra henne i alla väder och lära känna båten.

Det ville givetvis jag också såklart ;)

Det gick för det mesta bra, och jag som inte är van vid bogpropeller, upptäckte dess fördelar också.

Men sen, givetvis, måste man ju misslyckas lite också.. Vi gör tvärtemot de flesta andra seglare som går upp tidigt för att segla, och sen redan klockan 2 börja leta natthamn för att inte riskera att komma in sist och tvingas leta plats i överfulla hamnar.

Vi satt uppe varenda natt till mellan tre och fem, sen sov vi till tolv, seglade tills mörkret föll någon gång mellan 21-23 och då letade vi natthamn, om vi inte ankrade, vilket är det vi allra helst gör egentligen.

Denna gång var vädret hårt, vågorna höga och vinden påtaglig, så vi bestämde oss för att gå in i en hamn vid 21 för att få äta och koppla av lite.

Jag skulle lägga till, gled in i 2 knop i hamnen, som var trång och överfull på båtar som låg utanpå varandra i rader. När vi precis passerade en stor motorbåt, vinkade de och ropade att vi kunde ligga utanpå dem om vi ville.

Det borde ha varit enkelt, bara back och sen bogpropeller, men av någon anledning så krånglade jag till det istället och vi kom fel, jag körde bogpropeller och det blev ännu mer fel, men det slutade bra ändå, vi kastade över tampar till de på motorbåten och de drog in oss.

Min kärlek började glatt prata med de på motorbåten, medan jag stod tyst och ville sjunka genom durkskivorna på båten, och falla ner på havsbotten och krypa under någon sten där och kanske möjligtvis överväga att kravla mig fram en annan dag.

Han försökte dra med mig in i samtalet, men jag kunde inte släppa känslan av misslyckande, och svarade aningen fåordigt och sammanbiten. Ha ha jag är så tragisk mot mig själv när jag misslyckas med något.

Sen släppte jag det ändå och vi hade ännu en fantastisk kväll tillsammans.

Dagen därpå hade vinden ändrat riktning, det blåste inne i hamnen när vi skulle ge oss av, och det var aningen trångt och krävde visst finlir för att ta oss ut, 

att vända runt i den trånga hamnen utan att vinden hann få tag i båten, eller köra in i någon annan.

Jag tänkte, nu jävlar ska jag ha upprättelse, så jag sa Jag kör ut ur hamnen nu, och min älskling svarade Selvfølgelig skat.
Och det gjorde jag, hur snyggt som helst, och som om gårdagens fadäs aldrig någonsin inträffat, och som genom ett magiskt trollslag kände jag hur min självkänsla återupprättades ;)

 

skogsnuvan

18 juli 2022 20:59

Så roligt att du skriver blogg igen och så härligt att du både har hittat havet, båten och kärleken men var gör du av alla hundar då?

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

Sarplaninac

18 juli 2022 21:16

Tack
Jag har bara två hundar kvar. Min son och jag hjälps åt..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag gick igång med och måla huset. Mannen fortsatte bråka med vattenfiltret i källaren. Plötsligt hade 6 timmar gått, mannen var klar med filtret och jag hade målat nästan halva huset, och klockan var 2030.. Mannen lagade en grillad kyckling i u...

Efter indkøbstur i Hässleholm så kom vi hem, hämtade några potatisar i växthuset, så nu blir det sill och potatis Årets första ...

Zavannah väckte oss upp redan klockan åtta. Givetvis en dag med regn, och vinden från ost, och oljud från motorvägen. Vad annars liksom? När kärleken är här och jag är ledig.. Just nu är han i källaren och håller på med vattenfiltret, vattnet är gu...

Igår kom kärleken. En dag tidigare än han sagt, så var han bara där, hemma hos mig, hos oss, i vårt hus i Sverige. Mitt hjärta slog frivolter av glädje, och förmodligen också Zavannahs. Zamarah är också glad, men lite mer återhållsam. Vi drack...

Köpte en ny leksak till Zavannah. Den flyter också, så imorse gick vi till sjön och testade den. Det var succe.. Gick igång med golvet i vårat sovrum. Jag är inte alls nöjd med färgen. Jag hade valt en grå, ljusgrå, men eftersom jag och kärle...