Direkt från dag ett ville han att jag skulle lägga till och köra ut från hamnar vi besökte, styra henne i alla väder och lära känna båten.

Det ville givetvis jag också såklart ;)

Det gick för det mesta bra, och jag som inte är van vid bogpropeller, upptäckte dess fördelar också.

Men sen, givetvis, måste man ju misslyckas lite också.. Vi gör tvärtemot de flesta andra seglare som går upp tidigt för att segla, och sen redan klockan 2 börja leta natthamn för att inte riskera att komma in sist och tvingas leta plats i överfulla hamnar.

Vi satt uppe varenda natt till mellan tre och fem, sen sov vi till tolv, seglade tills mörkret föll någon gång mellan 21-23 och då letade vi natthamn, om vi inte ankrade, vilket är det vi allra helst gör egentligen.

Denna gång var vädret hårt, vågorna höga och vinden påtaglig, så vi bestämde oss för att gå in i en hamn vid 21 för att få äta och koppla av lite.

Jag skulle lägga till, gled in i 2 knop i hamnen, som var trång och överfull på båtar som låg utanpå varandra i rader. När vi precis passerade en stor motorbåt, vinkade de och ropade att vi kunde ligga utanpå dem om vi ville.

Det borde ha varit enkelt, bara back och sen bogpropeller, men av någon anledning så krånglade jag till det istället och vi kom fel, jag körde bogpropeller och det blev ännu mer fel, men det slutade bra ändå, vi kastade över tampar till de på motorbåten och de drog in oss.

Min kärlek började glatt prata med de på motorbåten, medan jag stod tyst och ville sjunka genom durkskivorna på båten, och falla ner på havsbotten och krypa under någon sten där och kanske möjligtvis överväga att kravla mig fram en annan dag.

Han försökte dra med mig in i samtalet, men jag kunde inte släppa känslan av misslyckande, och svarade aningen fåordigt och sammanbiten. Ha ha jag är så tragisk mot mig själv när jag misslyckas med något.

Sen släppte jag det ändå och vi hade ännu en fantastisk kväll tillsammans.

Dagen därpå hade vinden ändrat riktning, det blåste inne i hamnen när vi skulle ge oss av, och det var aningen trångt och krävde visst finlir för att ta oss ut, 

att vända runt i den trånga hamnen utan att vinden hann få tag i båten, eller köra in i någon annan.

Jag tänkte, nu jävlar ska jag ha upprättelse, så jag sa Jag kör ut ur hamnen nu, och min älskling svarade Selvfølgelig skat.
Och det gjorde jag, hur snyggt som helst, och som om gårdagens fadäs aldrig någonsin inträffat, och som genom ett magiskt trollslag kände jag hur min självkänsla återupprättades ;)

När man kommer hem efter nattjobbet, och Zaray har varit ute hela natten och vaktat.

Så kommer hon och gör mig sällskap när jag lagt mig. Busar lite, drar med tänderna i hörnet på en av mina tre kuddar ;) och jag dör sötdöden en smula, smälter ner lite inombords.

Så har natten snart gått, och den har varit lugn. Gott om tid att luta mig tillbaka i en fåtölj, blunda och drömma, min längtan är påtaglig. En dag närmare fredag.

Jag har fått mig en kopp kaffe, samt ätit en smörgås jag hade med mig, skrivit några rader med kärleken.

#längtan #påtagliglängtan #nattjobb #kärlek