Ännu en fantastisk kväll på segelbåten. Saknar bara min kæreste. Han sitter I huset och jag är här.

Jag har haft en fin dag, kväll på jobbet.
Den började med att jag fick beröm av min chef, för att ha tagit hand om de nya eleverna på ett fantastiskt sätt, och de var så tacksamma, att de hade sagt det till min chef.
Och så fick jag beröm för att jag gör ett fantastiskt jobb med en boende, som alla andra inte kan hålla ut att ha något att göra med.
Det sammantaget gjorde min kväll..

Jag sitter här på båten i min ensamhet och bara njuter, även om jag saknar min kæreste.

Varför är det jag som ska komma till han? När han kan komma hit, till båten, så vi någon gång kan få vara tillsammans ensamma, ha ett privatliv, och jag nära till mitt jobb?

Vaknar till en lika ljuvlig morgon, som jag hade en aften igår.

Kaffe i cockpit, till måsarnas skri och ett fullständigt stilla hav.

Mina båtgrannar, ett aldre par, som har sovit i den lilla gula, vaknar upp och hänger ut sina täcken och handdukar, och jag både förundras och fascineras, över att någon fortfarande seglat dessa små reliker till segelbåtar, de flesta från 70-talet, eller halvfjerdserne om du så vill.

Själv dricker jag mitt kaffe, i en Benetau oceanis 43 fot. Inte särskilt stor om man jämför med många båtar idag, men fullt tillräcklig för mig, och kæresten.

Jag ska på arbejde från 13 idag, men innan dess ska jag njuta dagen, eller förmiddagen, fullt ut