Ur: I skuggan av min döde halvbror.

Hon är 10 år gammal, när hon står upptryckt mot en vägg i skolen, av en jämnårig kille från klassen. Han tar styptag på henne, samtidigt som han knäar henne i magen, sedan släpper han sin ena hand om hennes hals och sticker den istället innanför hennes tröja, och släpper det han har i handen.

Små runda pappersbitar, från ett hålslag.

Flickan sparkar och försöker komma loss, bli fri. När killen från klassen, Johan heter han, släpper henne, skrattar han, och det virvlar runt små pappersbitar från henne, de singlar ner på den plastaktiga entremattan, och flickan skäms.

Hon går med tunga steg hem, ångesten som en klump i bröstet, den röda skolväskan dunkar taktfast till hennes steg där hon går.

Hon öppnar dörren till hemmet, en bävan inom henne. Hon stannar upp Innanför dörren, lyssnar, känner in. Ångesten som vilar över det lilla kedjehuset, ligger som en tung våt filt över det, och flickan vet, att hon aldrig vet vad det är hon möter när hon kommer hem, och ytterdorren slår igen bakom henne.

Senare, om kvällen, de sitter I den rostfärgade soffan, flickan och hennes mor, sida vid sida. De bruna gobelängmönstrade tapeterna på väggarna, persiennerna snett vinklade ut mot gatan.

Modern pratar med någon i telefonen, säger att allt är bra, de har haft en fin kväll. Hon lägger på, flickan tar sats, tänker på allt det hon vill säga, att det inte alls har varit en fin kväll. Hur hon har suttit där så nära sin mor, med ångesten rivandes i bröstet, och klumpen i halsen som aldrig vill försvinna. De små pappersbitarna, runda bittesmå, som föll ut från hennes kläder, och hon tar sats, prövar verkligen att säga någonting, men orden som kommer ut från hennes mun är stumma, de blir bara till ett tyst skri. Hon öppnar och stänger munnen, men ingenting hörs. Bara hjärtat som hamrar på insidan av bröstkorgen, och klumpen i halsen. Så är ögonblicket förbi.

Hennes mor så nära, men ändå så långt borta..

#sorg mobbing dysfunktionell #iskugganavminbror #uppvaxtmedsjukmor #psykisksjukmamma #ångest

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag, kommer till jobbet och möts av kollegor som bara Åh du är tillbaka, välkommen, vi har verkligen saknat dig!! Och Gud vad brun och fin du är! Sånt blir man ju bara så glad över Jobbkvällen blev lugn, och jag kom hem till detta. 'Hej, h...

Jag överlevde och kom hem. Kvällen var ljum, grönskan på väg att bli frodig, och en halvmeter ruccola och spenat väntade mig i växthuset. Allt hade överlevt, liksom jag, och bönorna blommade. Men det var lite torrt, så jag har vattnat, och vattna...

Så är vi här.. Min nervøsitet är påtaglig, som alltid med flyg.. En mojito före avgång. Kan tyvärr inte dricka mer, då jag ska köra hem ikväll.. ...

Så ska vi hem. Jag kunde märka min oro för flygresan, redan igår, och nu önskar jag bara med hela min själ att jag var hemma i skogen igen. Vi har ätit frukost, en dignande buffet av läckerheter, och min tallrik fylld av frukter och den här lilla g...

Inte för att vara otacksamma eller så, men redan för 2 dagar sedan så såg vi på varandra, jag och mannen, och var rörande överens om att nu ville vi bara hem, nu var vi nöjda med detta sol och badende. Nu började det bli lite väl tråkigt, och vi är ...