Efter en fin dag, en riktig socialiseringstur, har jag landat i soffan ute på terrassen, kvällen är ljum, fåglarna sjunger så vackert att det nästan gör ont, och jag tänker tillbaka, att för nästan 2 år sedan, satt jag i den här soffan, längtade och väntade på min kæreste från Danmark, som skulle komma till mig.

Vi hade precis träffats, första dejten var en seglats I 14 dagar på hans båt, och nu skulle han komma till mig för andra gången.

Jag minns känslan, förvantan, lycka, förhoppningar, segling, äventyr, framtidsdrömmar. Allt var så ljust, nästan overkligt, för bra för att vara sant.
Det var det också...

Jag märker hur vemodet kommer smygandes, tillsammans med sorgen landar det i mitt sinne för en stund. Jag prövar att ruska det av mig, men det vill sig inte riktigt.

Kanske är det nödvändigt, en del av processen att möta det, men jag vill egentligen hellre springa ifrån det.

Idag var vi till Markaryd, jag, dottern och hundarna. På vägen hem stannade vi till i lanthandeln, hälsade på hon som har den, jag känner henne lite. Vi köpte mat från Custon och satt ute I solen och åt.

Zavannah dampade runt, så efter ett tag satte jag henne i bilen. Zaharah var supercool, hon lade sig i skuggan och sov sig igenom besöket.

Vi körde alltså 5 mil idag, och Zaharah klarade det galant. Hon blev inte sjuk, men så körde jag också väldigt försiktigt.
Och så gick vi runt på den stora parkeringen vid Kvantum. Båda hundarna var coola.

Nu dricker jag vin och hundarna sover. Zavannah vid min sida, Zaharah i gräset.

Nu har vi på slingriga vägar och 8km i EPA-fart, typ 30 km/h kommit till Fagerhult.

Hon har inte kastat op, inte ens dreglat.
Nu pausar vi lite, sen kör vi mot Markaryd.

Godmorgen....
Zavannah tyckte det var en jättebra idé att gå upp 0545 idag.
Hon lyckades också med att väcka upp charkan..

Jag är ingen morgonmänniska. Faktiskt är jag en ganska usel sådan *skrattar*

Så jag kissade hundarna snabbt i den kyliga morgonen, sedan fort in.

Zavannah dampade runt, helt frisk och redo för dagen efter bara 6 timmars nattsömn.
Charkan började bita i soffan, och jag tog fram de där gröna kompostgallren, stängde ut charkan och terriern, la mig på soffan igen, hundarna föll I sömn igen, men inte jag.

Zavannah fann en väg utom gallret, och lade sig bekvämt tillratta på min mage.

Jag låg vaken en timme, blundade och tänkte över mitt liv. Har fortfarande inte riktigt styr på det som är och har varit mellan mig och dansken.
Jag får ge det lite tid..

Är orolig att jag inte får jobbet i Laholm. De har varit väldigt viktigt tydligen att ringa på referenser. De har ringt på 2 redan, men vill ha fler. Det är inget gott tecken..