Vad fruktansvärt fult och ledsamt det är att se all skogsavverkning och alla kalhyggen som uppstår som ett resultat av det här i omgivningarna där jag bor. Idag har de påbörjat ännu ett som vi passerade på vår promenad.
Det är de fjärde kalhygget nu på mindre än ett år. Men såklart träd är pengar så jag förmodar att de som äger marken inte bryr sig sådär väldigt mycket om det rent estetiska.

Jag läste hos Skogsnuvan att hon också är ledsen över alla kalhyggen, och blev inspirerad av henne att skriva om det.

Bortsett från det, så har jag och Noah gått 6km efter grusväg, skogsväg och landsväg. En dag varm som en sommardag med 20 grader och sol.

Äntligen har Noah tystnat och kommit ner i varv lite, han ligger just nu och sover utanför hundgården där Neah befinner sig.

God morgon efter en natt med halvbra sömn.
Inga möss i köket inatt heller, men jag har hört dem till och från i väggarna.

Jag ägnade större delen av dagen igår åt att försöka sätta igen överallt där de kan tänkas ta sig in.
Ja det vinner inget skönhetspris direkt, och en duktig snickare skulle förmodligen inte bli imponerad :)) Ha ha, men alltså jag gör så gott jag kan med ganska halvtaskiga förutsättningar och ingen direkt kompetens inom området *ler*

Jag är bara mest desperat att få ut djuren ur mitt hus. Satte en bräda mot väggen närmast fönstret, där var en stor glipa och hur enkelt som helst att ta sig in. Men inte nu längre. :)

Noah är skitjobbig, Sååå stressad och gnällig. Jag hade så gärna kört till Lessebo imorgon och mött upp Zarah där så hon hade kunnat ta honom ett tag tills löpet är över, men dessvärre har jag jobb i minst 8 timmar på företaget, och på två olika ställen, och det är 16 mils körning till Lessebo så jag får inte ihop det. Om jag inte ska köra sent, men mörkerkörning är inte min starka sida, jag ser ju liksom ingenting.

På måndag ska jag till läkare för bedömning och remiss till specialist. Efter en operation för snart två år sedan har jag fått en massa bestående problem med ögonen.

Men idag ser ut att bli en fin dag, och bara jag fått i mig morgonkaffet till ljudet av Noahs gnällande, så kanske jag kan vakna och ta tag i dagen.

Vad gör man med korven? Neah hade ingen aning såg det ut som när jag lade den framför henne.

Men sen kom hon förmodligen på det, för när vi var hemma i skogen igen, var den borta :))

Natten blev rätt lugn på hundfronten, och mössen kom inte in i köket när dörren var stängd, så då är köket mussäkrat och de kommer alltså in bara via tvättstugan. Däremot hörde jag dem rassla i väggarna och jag kunde inte sova, tände lampan gång på gång för att säkerställa att de verkligen inte var i mitt sovrum. Mushelvete, detta måste få ett slut.

Lite trattisar sen gårdagen.

Dotterns möte var bra och nu ska hon äntligen få all den hjälp hon behöver och är berättigad till.

Solen lyser, det är 20 grader ute och jag ska fortsätta med sådant som väntar..

Åh välkommen till cirkus dårhus, huset där Neah är i höglöp och Noah klättrar på väggarna samtidigt som han ylar, gnäller, flåsar och tar på sig en allmänt extremt lidande min, och trampar runt, runt, runt inne tills det snart kommer bli spår i golvet.

Nu har jag stängt in Neah med mig på sovloftet, och piphunden på nedervåningen, och märkligt nog är det faktiskt tyst. Skönt, ett ögonblick var jag nästan beredd att sätta mig i bilen och köra raka vägen till Öland inatt och lämna gnällhunden. Ha ha.

Annars har jag haft en mycket trevlig och upplyftande kväll på jobbet, i sällskap av ännu en härlig kollega. Jobbet är ett underbart sätt att glömma bekymmer och samtidigt dra in lite pengar :))

Jag vaknade redan vid fem imorse och funderade på hur jag ska klara min ekonomiska situation. Jag kom inte fram till någon lösning, man gör sällan det tidiga morgnar eller sena nätter.
Trots det somnade jag visst om ändå, och väcktes strax innan sju av hundarna.

Kände mig trött och omotiverad, gick in i köket för att sätta på kaffet, och där hade mössen party.

Mitt i kattmaten sitter den och äter, helt obekymrad av min närvaro, med en blick som sa Jaaa, ville du nåt eller?
Jag slog knytnäven i bänken, den tittade på mig med sina snälla ögon, och först efter andra gången, kilade den iväg, rakt framför mina fötter och den odugliga katten som var under köksskåpen i jakt på möss, märkte ingenting.

Jag står fan inte ut, jag vill inte möta detta varje morgon, men jag vill inte ha ihjäl dem heller. Tycker inte om att döda djur som bara är hungriga och vill ha mat.
Har satt igen där det går, men huset är gammalt och fullt av hål och gångar antagligen, så jag får väl bli vän med mössen gissar jag, betrakta dem som några i mängden av alla mina djur här på gården..

Känslan när man blir utan pengar en månad, och inte vet hur man ska få ihop till räkningarna ens, och än mindre till mat, och så ringer sonen på väg hem från jobbet och ber mig komma ut och hjälpa han bära in allt han handlat, och så är det till mig bara.

Två kassar fulla med mat att fylla i frysen, och godis, utöver det kattsand, kattmat och märgben till hundarna.

Han är helt fantastisk min son L, alltid så omtänksam och snäll, jobbar, sliter och tar ansvar för och tar hand om alla, med ett hjärta så stort. Idag fick jag tårar i ögonen av omtanken som värmde ända in i djupet av min själ, och en tacksamhet så stor över att den där fina killen, är min son.

Dottern och jag gick runt sjön med Neah.

Livet är rätt gott ändå....

För exakt ett år sedan..

Min älskade Grånos, min Becky..

Dagen är gråmulen och dimmig, Neah sover hoprullad bredvid mig i soffan och livet går vidare.

Har Neah godissök därinne? Utan mig, såg Noah ut att tänka när han tittade in genom fönstret och såg Neah leta.
Han fick leta sen han också..

Annars har jag tvättat all klädsel på soffan, målat klart takbjälkar, målat klart ute på stallgaveln ovanför carporten, och även målat ett lager på Beckans gamla bord.

Och givetvis vänt upp och ner på huset :))
Lagat middag, diskat, tvättat, bäddat rent, och ja, nu är jag lite trött. En dusch och sen soffläge på det. Glömde ju, en plåt med fröknäcke står i ugnen just nu.. :))