Vi tog de två gamla hundarna i bilen, sen körde jag till sjön, den magiska vackra.

Göken ropade på avstånd, solen värmde och bringade liv till våra själar.

Ljudet av våra skor på grusvägen, jag älskar grusvägar, de gör någonting med mig, ett stråk från barndomen letar sig in i min själ, väcker dunkla  minnen till liv, händelser sedan länge flydda tider, med människor också de, borta för alltid, de flyter upp till ytan, blir till bubblor som spricker i ljuset. Oåtkomliga, som livet självt.

Jag sjunker ner vid strandkanten, lyssnar till ljudet från vattnet, dess lugnande, lätt hypnotiserande inverkan. Jag vill stanna här, för alltid, liksom i skogen, det mossiga dunkla gröna. Det är där jag hör hemma.

Jag ska ro ut till dessa små öar i sommar, skaffa en liten gummibåt, packa en ryggsäck och sen dricka allt från kaffe till champagne i finaste sällskapet. Och någon gång ensam.

God morgon!
Ännu en ljuvlig dag som jag slår upp mina blå till.

Inatt har Noah fått sova med dottern, och Neah med mig. Det förändrade inte mycket, han väckte dottern redan vid fem precis som vanligt. Neah hon sover så länge man själv gör det, och idag vaknade jag vid sex.

Sol, fågelkvitter och sju plusgrader. Ingen nattfrost och mina odlingar hade klarat sig även natten innan trots frosten, förmodligen för att jag täckte över dem.

Idag ska vi gå med gamlingarna runt den magiska sjön.