Så har dansken/kæresten kört, och efterlämnat ett stort tomrum.

Jag blir alltid lite ledsen, en smula nedstamd när människor jag tycker om, åker från mig.
Det är bara sån det är.

Han har verkligen jobbat så hårt, och hjälpt mig enormt, och utöver det har vi pratat ut ordentligt, druckit vin och ätit god mat.

Jag saknar honom, men det här är det bästa som kunde hänt, nu är vi två velfungerende, välmående människor som är glada att se varandra.

Och nu har jag saker att ta itu med, och telefonen ska läggas bort i några timmar, och livet fortsätter.