En fantastisk promenad med Siri. I två timmar var vi ute vid sjön, drack kaffe, åt kakor, och pratade.

Zavannah var med också. Hon gick så fint hela tiden.

När jag kom hem ringde jag till dansken, ville höra hur det gått med mæklaren som skulle se på huset idag.
Ett märkligt samtal, nästa lite stelt, som om vi inte hade så mycket att säga till varandra.

Det är nu två veckor som vi inte har setts, och när jag frågade vad han ska i helgen, sa han att han skulle kolla på en bil på lördag. Inte ett ord om, inte en fråga, om vi ska ses, om han kommer hit, eller jag till honom.
Sen avslutade han samtalet med Ha De.. Det kändes konstigt.

Inget svar från jobbet än. Jag tror jag blir tokig snart, i väntan på allt som hänger löst i luften just nu.
Jobb, dansk bil, bostad, relationen till dansken..
Just nu känner jag att jag inte har styr på en skit i mitt liv..

Utöver det kan jag inte beställa ett mobilabonnemang en gång, med mindre jag besöker ett svenskt skattekontor och skriver in mig i landet igen. I samma sekund som jag gör det, har jag 10 dagar på mig att ordna bilen. Suck. Jag vill bara lägga mig ner och ge upp.

Hundarna kommer fint överens, och det är härligt.
Och snart sja jag se Siri vid sjön.

Så började morgonen här redan klockan sex, och idag var det charkan som vaknade först.

Själv tog jag en sömntablett igår, och sov hårt klockan sex, hade absolut kunnat tänka mig några timmar till. Men sånt är livet med valp.

Idag är det sol igen, och det ser ut att bli ännu en fantastisk dag.