Så kom jag till Danmark igår vid halv fyra.
Möttes av min kæreste som såg lika frisk, glad och välmående ut som jag, sen jag flyttade till Sverige igen.

Vi såg på varandra, och han utbrast, Gud vad du ser ut att må bra, frisk, vacker, avslappnad och, ja du ser ut som när vi två först mötte varandra.

Och jag kunde bara konstatera, att det gjorde han också.

Vi körde till Holbæk och han köpte sushi för 600kr, den där lyxiga varianten från Mr Mu, i en megaförpackning, och vi åt, drack och pratade.

Vi skrev över bilen på honom, och jag fick pengar nog till att kunna köpa en bra bil i Sverige igen.

Vi pratade om hur svårt vi båda tycker att det har varit att bo sammen det här året, att vi liksom miste oss själva någonstans på vägen, och att ingen till sist var lycklig med det.
Att vi två inte är ämnade att bo tillsammans, i vart fall inte nu, och inte under dessa förutsättningar.

Vi pratade om den planerade seglingen om ett år, och han säger att han inte tror det blir samma sak som att bo ihop här där vi har bott det sista året, men att han naturligvis inte kan veta.

Och jag säger att det vågar jag inte chansa på, och att jag inte är säker på att han överhuvudtaget kommer ut I världen och segla. Men att vi tar en dag I taget, vi ser vad som händer.och han säger, oavsett vad du väljer, eller vad som sker med oss, är du alltid min vän, och du är alltid välkommen att komma med och segla, när och om du har lust, längre eller kortere tid.

Fantastiskt fint samtal. Det känns genuint bra i min själ.

Vi säger att vi ska pröva och ha ett distansforhållande, och se hur det går. Det vill jag gärna, och han med.
Sen är jag nog lite skeptisk till hur mycket han kommer anstranga sig för att vi ska ses, men nu tar jag det för vad det är, och en dag i taget, och det har jag det fint med.

Just nu längtar jag hem något otroligt mycket till den här lilla filuren.
Mitt tåg går först vid 14 från Roskilde idag, så jag får vänta lite till..

Godmorgen! Ja jag ska till Danmark idag, men det är inte så illa som det kanske låter.

Jag ska lämna min danska bil, dansken köper den av mig, och jag får pengar till att köpa en svensk bil. Problem solved!

Så jag kör dit i eftermiddag/kväll, stannar över natten, tar tåget hem på söndag.

En utmärkt möjlighet att kunna prata lite med honom också, hoppas jag. Så vi båda kan gå vidare på ett bra sätt.

Jag är lite nervös, men bara lite, dels för att lamna valpen till min dotter, men det är ju bara en natt, och dels för att se honom igen vad det kan göra med mig.
Men jag är tvungen, annars kommer det kosta mig massa onödiga pengar som jag inte har råd med.

Zavannah följer med mig, så nu ska jag boka tåg.

Så är det morgon igen. Ny dag nya plågor.
Charkan tyckte att vi skulle gå upp 0500, det tyckte inte jag.
Så efter en snabb kiss av hundar, la jag mig på soffan igen, med Zavannah på min mage, och sov vidare
till typ nu.
Charkan gnällde missnojt, men föll sen i sömn hon också.

Kaffefiltret vek sig i bryggaren, och kaffet hamnade där det inte skulle.

Flera sms i min telefon när jag vaknade, inget av dem från han som kallar sig min kæreste, men flera däremot från någon som nog gärna vill bli det.
Någon jag betraktat som vän, kompis, och som nu helt uppenbart har en crush på mig, bara för att jag pratat om hur jag har det med Dansken.
Och jag är ÖVERtydlig med atr jag inte vill ha någon kärleksrelation. Det har jag ju dessutom fortfarande någon sorts med Dansken.

Suck, Gud i himlen alltså, kan jag aldrig ha med någon normal människa av manskön att göra??

Om jag inte hade mina hundar hade jag starkt övervagt att gå I kloster och bli en nunna, gammal, men vad fan gör det..

Jag är trots allt lycklig över mina hundar, de gör att jag överhuvudtaget kliver upp från soffan jag sover på. Jag älskar dessa godhjertede glada fyrbeningar så mycket.
De är mitt livselixir, min kärlek.

Nu väntar vi bara på ett negativt besked från jobbet. Så kan jag ta hundarna och åka till Kvantum, en pappmugg i handen, sätta mig utanför butiken och tigga lite pengar. Hej hej..

Jag har för första gången på evigheter lyckats spara ihop en liten buffert, en trygghet. Och så får jag inget jobb, då ryker den och jag är tillbaka på ruta ett där jag så ofta varit. Jag ger fan upp..

Någon har spillt kaffe i min soffa utan att säga något, hundmaten jag tog fram igår har inte tinat upp ännu, men solen lyser i vart fall, alltid något.

En fantastisk promenad med Siri. I två timmar var vi ute vid sjön, drack kaffe, åt kakor, och pratade.

Zavannah var med också. Hon gick så fint hela tiden.

När jag kom hem ringde jag till dansken, ville höra hur det gått med mæklaren som skulle se på huset idag.
Ett märkligt samtal, nästa lite stelt, som om vi inte hade så mycket att säga till varandra.

Det är nu två veckor som vi inte har setts, och när jag frågade vad han ska i helgen, sa han att han skulle kolla på en bil på lördag. Inte ett ord om, inte en fråga, om vi ska ses, om han kommer hit, eller jag till honom.
Sen avslutade han samtalet med Ha De.. Det kändes konstigt.

Inget svar från jobbet än. Jag tror jag blir tokig snart, i väntan på allt som hänger löst i luften just nu.
Jobb, dansk bil, bostad, relationen till dansken..
Just nu känner jag att jag inte har styr på en skit i mitt liv..

Utöver det kan jag inte beställa ett mobilabonnemang en gång, med mindre jag besöker ett svenskt skattekontor och skriver in mig i landet igen. I samma sekund som jag gör det, har jag 10 dagar på mig att ordna bilen. Suck. Jag vill bara lägga mig ner och ge upp.

Hundarna kommer fint överens, och det är härligt.
Och snart sja jag se Siri vid sjön.

Så började morgonen här redan klockan sex, och idag var det charkan som vaknade först.

Själv tog jag en sömntablett igår, och sov hårt klockan sex, hade absolut kunnat tänka mig några timmar till. Men sånt är livet med valp.

Idag är det sol igen, och det ser ut att bli ännu en fantastisk dag.

Vilken fantastisk dag. Sol, blå himmel och 23 grader. Wouv.
De sista dagarna med sol, har gjort mig riktigt brun i ansiktet, och jag ser frisk ut.

Känner mig också frisk. De här 10 dagarna i Sverige har gjort underverk med mig. Nu liknar jag mitt gamla jag.

Imorgon ska jag och Siri ta med kaffe och något gott att äta, sen ska vi gå en promenad runt Åsljungasjön.

Idag har det varit så varmt att inte ens Zavannah har haft någon energi till att försöka få fart på charkan.

Nu på kvällen gick jag och dottern 6 km med Zavannah. Vi fick möte med en grävling, och Zavannah trodde det var en kompis, och hoppades på en lekstund, men den var väldigt aggressiv och jag fick snabbt bort henne från den..

Godmorgen
Jag har sovit uselt, igen..
Så många röriga drömmar, så mycket känslor utspelar sig om natten.
Jag somnade redan vid 22.
Första gången jag vaknade vet jag inte vad klockan var, men andra gången, var den 4, och jag kunde inte somna om.

När jag äntligen föll I en orolig sömn, väckte charkan mig sen vid 0630.

Sitter här med mitt kaffe och ser ännu en vacker dag göra sin entré.

Idag har jag för första gången sen jag kom hit, lyckats få kaffet sån som jag vill ha det.
Jag börjar komma in I gamla vanor och rutiner igen.

Det här är jag och Zoe. Den där dagen för snart 2 år sedan, när jag lycklig och ovetande om hur allting skulle komma att utveckla sig, väntade på min kæreste dansken.

Jag behöver komma igång och jobba. Det kommer göra gott för mig, ge mig nya intryck, möten med nya människor, och en ekonomisk trygghet.

Just ny är jag ganska orolig, i väntan på om jag får det eller inte..