Danskens mor dog igår, hon fick en massiv stroke, föll ihop på golvet hemma och några timmar senare var hon död.

Han har hela sitt liv haft ett komplicerat förhållande till henne, efter en gravt dysfunktionell uppväxt, och likt mig burit på denna eviga önskan att någon gång få ett förlåt, ett erkännande, ett försök till förklaring, att åtminstone en enda gång i livet ha fått känna sig älskad och respekterad av den som en gång har fött en.

Nu är det slutgiltigt omöjligt, det kommer aldrig ske, och det spelar ingen roll hur gammal du är, hur långt du har kommit i livet, den känslan bär jag ständigt inom mig, de oläkta såren från barndomen, och jag förstår honom så väl, och jag är ledsen för hans skull.

"Döden kommer alltid överraskande, även när vi vet om att den är nära."

Jag möter den ofta i mitt yrke, och jag är inte alls rädd för den. Jag är bara rädd för en eventuell plågsam väg dit..

Igår fick jag känslan att det var något med min danska kärlek. Jag slutade jobbet vid två och allt var som vanligt, och satt hemma sen, men vid fyratiden fick jag en sån märklig och stark känsla att det var något med Dansken. Jag kunde inte riktigt förstå vad det var, för allting är ju så bra mellan oss, men känslan ville inte släppa taget om mig under resten av kvällen.

När jag ringde honom senare under kvällen, berättade han att han fått veta om sin mor vid fyratiden..

#döden #stroke #intuition #jagvetsaker #häxa hondog #danskensmor #barndomssår #sorg