Det gick fint att köra till Sverige. Inte blev jag stoppad av gestapo(svenska tullen) heller, men deras vidriga behandling av mig för ett år sedan, det är tyvärr något som sitter djupt i min själ, och hjärtat bankar alltid lite extra varje gång jag kör överbron och ska in i Sverige, och mitt förakt för de människor som behandlade mig så, det saknar gränser.

Jag är så glad att jag bor I Danmark..

Zavannah och jag stannade, på vägen till barnen, efter en av alla vackra grusvägar, och gick en tur i den magiska skogen.

Nu ska vi äta på Custon strax..

Godmorgen till Sverige idag.
9 plusgrader här I Danmark, och jag är ledig i många dagar nu.

Ska bara dricka kaffe, packa lite saker, och sen kör jag.

Får bli kærestens bil, för min började koka igår på väg till jobbet, trots att den hade kylarvatten. Men den gick märkligt redan från start, och sen började motorlampan lysa igen..

Jag har fått utskrivet sovemedicin I Sverige av min gamle läkare jag hade där.
Fantastiskt, wouv, jag blev så glad när de ringde från vårdcentralen i Sverige att jag glömde mig helt och sa Åh det sætter jeg virkeligt pris på. Mange tak og God dag!

Ha ha ha, så kom jag på mig själv med att prata danska.

Just nu är jag inne I en period då jag har det sån att som när jag var hos Monika sist, så flöt språket bara så lätt, utan att jag tänkte så mycket på det.

Sen en annan gång, får jag leta lite mer efter orden, och det flyter inte riktigt så bra.

Så pratar jag med människor i Sverige, och så blandar jag språken samman, helt omedvetet.

"Hvis du gör på det här sättet."

"Nej det synes jeg inte du ska"

Det er en dårlig ide

Och i butiken när man handlat, och om expiditen säger Ha en trevlig dag, svarar jag Tak i lige måde.

Ha ha, jag har nu bott I Danmark i 10 månader, och jag har inte läst språket i skola, utan allt är självlärt(också uttalet ibland Ha ha ha)
Så jag är inte den bästa på Danska, även om jag klarar mig fint, men det tar nog lite längre tid än så.

Men nu är jag inte superduktig på svenska heller, när jag rör ihop språken..

Godmorgen till ännu en dag, där jag har haft en natt med usel sömn.
Har nu ringt till min gamla vårdcentral i Sverige för att fråga hur jag ska kunna få hjälp i Sverige.

De hade inget svar sådär direkt, men lovade att ringa i eftermiddag.

Problemet i Danmark är att den enda sömnmedicin som funkar på mig och inte är vare sig beroendeframkallande eller farlig, inte existerar här. Inte ens ett liknande preparat.

Om jag inte får ordning på sömnen snart, blir jag allvarligt sjuk..

En sista aftenvagt ikväll 13-21. Sen är jag ledig många dagar igen och jag kör till Sverige imorgon. Först en natt i Skåne hos barnen, sen till Öland och min bästa vän I världen. Jag glæder mig vilt.

Igår på jobbet kom plötsligt Monika. Hon skulle inte jobba, bara ha ett möte med någon.

Hon sa hej, lite kort, och så inget mer. Efter 5 minuter tittar hon på mig, säger att kul du är tillbaka. Jag säger Tack, det är fint att vara här igen, och jag har några saker som är dina, ska du jobba något framöver, jag kan ta med dem hit.

Hon säger nej, men hon är hemma hela dagen imorgon (läs idag) och om jag har lust kan jag väl komma förbi?

Sen kör hon.
Efter ett tag får jag flera sms där hon inviterer mig och skriver att hon ser fram emot att jag kommer, att hon inte kunde prata på jobbet.

Idag åkte jag hem till henne, med en korg fint inpackad i cellofan, och full med diverse ting som vin, exklusiv chokolade, godis, kaffe, öl, små delikatesser på glasburkar, mm

Jsg ville bara visa min uppskattning för all den hjälp jag fått av henne med Zavannah, när mitt liv var i kris. Jag sa också att jag gärna passar hennes hund om hon behöver. Det är bara säga till. Och så gav jag tillbaka det jag fått låna av henne till Zavannah.

Och detta gjorde jag inte med något hopp om vanskap igen. Detta har jag tänkt göra länge ändå. Bara för att vara en god människa och visa min tacksamhet.

Hon frågade om jag ville äta lunch med henne, och vi åt och pratade lite om allt möjligt.

När jag körde lite senare, var det med en okej känsla I kroppen. Men jag tror inte vi blir de goda vänner igen, som jag först troede vi var. Men nu är det i vart fall lättare att mötas och att jobba ihop ibland.

Jag är så trött på att människor ska döma mig hela tiden på min arbetsplats.

Det började med att de tre støttende fantastiska väninnorna, vände mig ryggen , utesløt mig ur gemenskapen, och inte var särskilt støttende, "lige så snart som de fandt ud af at jeg var sammen med min kæreste igen".

Igår fick jag en fråga från en annan kollega, var jag bodde nu, och då jag sa att jag bor med min kæreste igen, fick hon ett uttryck i sitt ansikte, som sa allt om vad hon tyckte om det, och att jag var en idiot. Så hade hon plötsligt inte så stor lust att prata med mig längre.

Och jag har verkligen prövat att förklara, men det ger ju ingen mening, för människor lyssnar inte på vad jag säger, och de vill inte ens pröva och förstå, de har redan sin uppfattning klar. Och att sträcka ut en hand, och förlåta, det verkar inte existera i deras föreställningsvärld..

Och sådär är det mest hela tiden.
Det är ett fåtal kollegor som faktiskt verkar förstå, och ett fåtal som jag inte har en aning om riktigt vad de tänker, men de uppför sig precis som vanligt mot mig, och det är fint nog.

Jag är bara trött av det, att jag ska vara den man pratar om, en som alla ska ha en åsikt om.

Idag har Zavannah funnit en ny vän här i området där vi bor. Kanske har jag det också, det får tiden utvisa..

Zavannah och jag tog på en tur till den lilla skogen.
Jag glömde telefonen hemma, och det var faktisk en befrielse.

Solen lyste, fåglarna kvittrade och det doftade vår i luften.

Nu är Zavannah trött och jag äter havregrød med mitt hemlagade äpplemos till, av høstens skörd från trädgården.

Jag slängde också ihop en plåt med fröknæcke. Det var populært här I huset när jag bakade det för någon dag sedan.

Jag har köpt en bakmatta, helt fantastisk. Kan användas igen och igen, behöver inget engångspapper, eller smörja någon plåt.

Idag ska vi nog gå till en granne här på gatan, jag och Zavannah, så hundarna får leka lite innan jag ska jobba.

Fuck, jag som alltid har varit slank, smal, vältranad och med en kropp som en 25-åring större delen av livet, även om det var länge sen jag passerade den åldern, kan nu bara konstatera att åldern hunnit ifatt, också min kropp.

Och jag hatar det. Varför ska man också bli ful när man blir gammal? Är det inte illa nog att man åldras, får ont på märkliga ställen som man inte haft tidigare, blir ramt av den stora tröttheten man inte trodde fanns? Får dålig syn, rynkigt ansikte och blir diskriminerad lite sådär allmänt bara för sin ålder?

Nej så fan heller. Idag kör jag igång med træningen igen.
Gammal kan jag inte göra något åt att jag blir, men fet och ful, det ska bannemig bekæmpes.

Så jag har kört crosstrainer idag, gått två turer med Zavannah, funnit några nya magøvningar, och nu ska jag jobba.