Jag har det fantastiskt med min kæreste. Han är full av kärlek och passar godt på mig och Zavannah hela tiden.
Han verkar må bra igen, och han är precis den man jag mötte i början, och allt det jag drömt om.

Så kommer det till jobbet, och min mage slår volter av obehag.
Jag har nu varit hemma från jobbet i 10 dagar, och för varje dag som går, ökar bara mitt motstånd för att gå tillbaka igen.
Hur kunde allting gå så fel? Jag gick från att vara väldigt uppskattad och omtyckt, till att vara någon som ledningen allra helst vill frysa ut och bli av med.

Jag vet det godt, det var allt det der skedde med min kæreste, och att jag fick det dåligt, men trots det, gick jag till jobbet hela tiden, men självklart med mina tankar någon annanstans emellanåt, och några fel blev gjorda, dock inget allvarligt.

Då tycker jag att det är betydligt mer allvarligt att bli anklagad för något man inte gjort, bli fråntagen att dispensera medicin, och när jag sen bevisar att det inte var jag, varken får en ursäkt eller tillbaka möjligheten att dispensera.
Nej ingen talar till mig, jag är luft för ledningen, och man har sendt ut mail om mig, som man inte heller dementerar.

Mina nya "vänner " vänder mig ryggen, och man pratar om mig bakom min rygg på jobbet.
Sjalv vill jag bara aldrig komma tillbaka dit igen, bara finna något annat, gå vidare, starta forfra...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regn och kyla. Vaknar till ynkliga sex grader, och regnet som öser ned Ett kort ögonblick, efter morgonkaffet, drar regnet bort och solen kommer fram. Jag tar Zavannah på en tur i skogen, jag fryser, och önskar jag hade tagit mössa, vantar och e...

Jag, kommer till jobbet och möts av kollegor som bara Åh du är tillbaka, välkommen, vi har verkligen saknat dig!! Och Gud vad brun och fin du är! Sånt blir man ju bara så glad över Jobbkvällen blev lugn, och jag kom hem till detta. 'Hej, h...

Jag överlevde och kom hem. Kvällen var ljum, grönskan på väg att bli frodig, och en halvmeter ruccola och spenat väntade mig i växthuset. Allt hade överlevt, liksom jag, och bönorna blommade. Men det var lite torrt, så jag har vattnat, och vattna...

Så är vi här.. Min nervøsitet är påtaglig, som alltid med flyg.. En mojito före avgång. Kan tyvärr inte dricka mer, då jag ska köra hem ikväll.. ...

Så ska vi hem. Jag kunde märka min oro för flygresan, redan igår, och nu önskar jag bara med hela min själ att jag var hemma i skogen igen. Vi har ätit frukost, en dignande buffet av läckerheter, och min tallrik fylld av frukter och den här lilla g...