Ligger sjuk på soffan. Min kæreste hämtar ett täcke till mig, och gör en mugg te.

Zavannah kommer och gör mig sällskap.

Ute lyser solen och det droppar från taket. Längtan efter vår väcks i mig.. Det är långt kvar än.

Zavannah fångar sollyset..

Igår blev min förkylning plötsligt värre igen, och jag vaknade inatt med en känsla av att ha blivit ramt av en influenza.. (Sånt där skit som tex sällan intraffar då det är sol och 20 plusgrader)

Vi försökte gå ut med Zavannah igår, i -5 och snö. I nyinkøpta kläder till Zavannah, och kläder för arktisk kyla till en vinterhatare som mig, gav vi oss ut.

Det tog inte särskilt lång tid, innan Zavannah skakade av kylan, lyfte på sina tassar och var så otilfreds, och vi skyndade oss hem, turades om att bära henne, så det skulle gå fortare.

Jag HATAR vinter, snö och framförallt kyla. Och jag blir grymt provocerad av att människor lovprisar den, och bara tycker det är så härligt. Jag kan nästan, men bara nästan, bli sur på min bästa vän när vi vart år har den där diskussionen där hon tycker om elandet, som jag hatar.

Jag blir på riktigt alltså, deppig, irritabel, och bara så nedstamd av kyla och pisselort sne....