Jag har det fantastiskt med min kæreste. Han är full av kärlek och passar godt på mig och Zavannah hela tiden.
Han verkar må bra igen, och han är precis den man jag mötte i början, och allt det jag drömt om.

Så kommer det till jobbet, och min mage slår volter av obehag.
Jag har nu varit hemma från jobbet i 10 dagar, och för varje dag som går, ökar bara mitt motstånd för att gå tillbaka igen.
Hur kunde allting gå så fel? Jag gick från att vara väldigt uppskattad och omtyckt, till att vara någon som ledningen allra helst vill frysa ut och bli av med.

Jag vet det godt, det var allt det der skedde med min kæreste, och att jag fick det dåligt, men trots det, gick jag till jobbet hela tiden, men självklart med mina tankar någon annanstans emellanåt, och några fel blev gjorda, dock inget allvarligt.

Då tycker jag att det är betydligt mer allvarligt att bli anklagad för något man inte gjort, bli fråntagen att dispensera medicin, och när jag sen bevisar att det inte var jag, varken får en ursäkt eller tillbaka möjligheten att dispensera.
Nej ingen talar till mig, jag är luft för ledningen, och man har sendt ut mail om mig, som man inte heller dementerar.

Mina nya "vänner " vänder mig ryggen, och man pratar om mig bakom min rygg på jobbet.
Sjalv vill jag bara aldrig komma tillbaka dit igen, bara finna något annat, gå vidare, starta forfra...