När jag för snart ett år sedan flyttade till Danmark och började jobba inom socialpsykiatrin med en gång, utan att kunna prata språket, men förstod det bra, så hade jag det lite kämpigt de första 2 månaderna, sedan lossnade det och jag gick från klarhed till klarhed, väldigt omtyckt av både de boende och personal.

Så när jag gick på semester den 13 augusti, var jag så glad för jobbet..

Så seglade jag i 5 veckor med min kæreste. 5 katastrofala veckor som fick mig att tvivla på mig själv, hans kärlek, mitt förstånd, ja allt mer än någonsin. Och tvivlat, det hade jag gjort redan sedan slutet av juni, då jag tyckte min kæreste var så taskig mot mig ofta, utan att jag förstod någonting. Jag sa flera gånger till Sara att det är något som är fel, han älskar mig inte längre känns det som.

Han var kall, ointresserad av mig i största allmänhet, ville hellre sitta med sin telefon än ha något med mig att göra. Jag blev ledsen och besviken, frågade flera gånger om det var något som var fel, om han inte hade det bra med mig längre, men han svarade nekande, att allt är som vanligt.

Så jag började tänka att då måste det vara jag som är problemet, det är något fel I huvudet på mig som känner så här..

Efteråt har han sagt till mig att när vi kastade loss den där första semesterdagen i augusti, tänkte han bara Vad fan gör jag här, och med henne..
Det gjorde otroligt ont att höra, jag ser min glädje över 5 veckors segling, semester med min kärlek, och så tänker han så utan att säga ett ord..

När jag kommer tillbaka efter semestern är jag nedbruten psykiskt, jag mår dåligt, känner ju så tydligt att det är något fel, och de 5 veckors semester, har bara varit hemskt för mig psykiskt.

Det är slutet av september och jag mår dåligt psykiskt. Min kæreste blir mer och mer taskig mot mig och jag får svårt att vara helt närvarande på jobbet. Den 26 oktober möter han mig i hallen när jag kommer hem från jobbet, iskall, säger att han inte älskar mig och jag ska bara ut.

Jag blir helt förkrossad, tar till Sverige en vecka, tar en sjukdag, sen resten semester.
Jag skriver lite med honom, försöker förstå vad som hänt. Han säger allt möjligt att han är besviken på det ena och det andra jag inte gjort, att jag inte har någon bra kontakt med hans barn.
Jag kommer tillbaka sen för att hämta mina saker, och min kæreste har ångrat sig. Jag blir hos honom och jag anstrenger mig till max på alla plan, och det går 8 dagar då det först verkar gå bra, sen flipper han igen, och en fredag morgen står jag gråtande på mitt jobb, med en hundvalp och alla mina saker inkastat i bilen. Jag har ingenstans att ta vägen, och jag är så ledsen..

Jag får hyra en jobbkollegas sommarhus, och efter en vecka skriver min kæreste till mig att han är ledsen, han har visst gått in I en depression utan att han forstået det sjalv, och nu tar han medicin.

Under hela den här perioden går jag till jobbet, varje dag. Jag vill förtvivlat hålla fast vid någon sorts normalitet. Men jag har inte huvudet med mig och jag kommer till att göra några fel, säga något mindre genomtankt kanske, och under tiden börjar jag se min kæreste igen.

Jag tycker att jag hämtat upp mig lite, när jag en dag blir inkallad till en av cheferne och bryskt får veta att jag begått ett allvarligt fel med medicin och nu är fråntagen allt med medicin.
Jag protesterar men blir avsnast. Hon sender ut en mail till all personal att jag är fråntagen medicin.

Jag ber en kollega som är medicinansvarig att kolla vem som gjort fel. Hon kommer fram till att det inte är jag, och säger det till chefen. Men chefen ignorerer mig, ger mig inte tillbaka medicindispensering, ber inte om ursäkt. Faktiskt säger hon knappt hej när hon ser mig, och hon kan inte ens dolja sin afsky för mig.

Fortsätter i del 2

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Godmorgen, eller nja mera godmiddag kanske. Natten var lite stökig, hund skulle gå ut klockan 0200, 0500 och sedan blev Zavannah kvar ute, för hon vägrade komma in, men så blev hon rädd för något 0600 och skällde som en besatt, vilket föranledde e...

25 grader varmt, sol, husfix och både långa och korta promenader. Öl vin, grillning. Trevliga samtal, och många skratt. Nu är jag trött och har lagt mig på soffan med hundarna. Godnatt från skogen. ...

Godmorgen! Igår blev en riktigt fin dag ändå. Vi gick med alla hundarna, sonen och sambon bjöd på pizza. Vi rensade på gården och kom fram till en lösning med annexet på gården, som gör att jag kan fortsätta BP där ett tag, men utan att vi stör var...

Mitt oflyt saknar visst gränser.. Fick ett meddelande i kivra, om att min bil är belagd med användandeförbud idag. Fann ut idag att utöver all annan otur och motgång jag haft på sistone, så är alltså dessutom min bil belagd med användandeförbud p...

Igår grillade vi, jag sonen och blivande sambo samt min dotter. Så trevligt och det verkar vara en sån fin tjej han har träffat. Det blev GT också i solen. Zavannah är nu i sitt första löp, nio månader gammal. Vi har gått promenader med Zaray o...