Direktlänk till inlägg 20 januari 2024
Jag får svårare och svårare att hålla samman. Jag ser min kæreste, är hemma hos han igen, men psykiskt har jag det tungt.
Jag läser in och känner av minsta lilla med honom, samtidigt som jag støtter honom fullt ut.
Jag har det skit rent utsagt på jobbet. Kan inte hålla samman, fokusera på det jag ska, jag glömmer saker, pratar för mycket privat med en boende, Inget katastrofalt, bara om att jag har en kæreste med depression och jag har det jobbigt med det. Det är oprofessionellt av mig.
Till sist kan jag inte hålla ut mer. Jag är på en middag med 3 kollegor som jag också betraktar som vaninnor. Jag känner mig utanför hela kvällen, som att jag inte passar in. Vet inte längre om det är jag, eller dem.
Jag går hem och sjukskriver mig. Först för influenza, men jag sjunker bara djupare ner I mitt dåliga mående, och så sjulskriver jag mig för depression.
Min chef skickar mail att jag ska infinna mig till samtal. Men hon skriver varken dag eller tid. När jag frågar snaser hon av mig att det har hon skrivit och det är bara till att infinna mig då det är plikt på det. Jag tar en skarndump på mailet utan dag och tid och skickar till henne. Hon svarar inte ens. Hela tiden är jag artig och vänlig, skriver att jag ber om ursäkt om jag missforstått något.
Jag ringer en annan chef, som sager tid och plats. Jag mötte henne i fredags. Det gav noll och ingenting, för jag ska dit igen efter läkarbesok på måndag, då jag får intyg..
Men den chefen är åtminstone inte otrevlig.
Jag vet godt att jag inte varit den bästa versionen av mig själv. Men jag förtjanar inte att bli behandlad så här. Och jag kan inte gå tillbaka till jobbet. Bara tanken ger mig ångest.
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 |
2 |
3 |
4 | 5 | 6 | 7 | |||
8 | 9 | 10 | 11 |
12 |
13 | 14 |
|||
15 | 16 | 17 | 18 | 19 | 20 | 21 | |||
22 | 23 | 24 | 25 | 26 | 27 | 28 | |||
29 | 30 | 31 | |||||||
|