Tidig morgon. Jag har sovit dåligt och ska ut med Zavannah på långtur.

Apropå gårdagens samtal, så kan jag väl säga att jag absolut kan förstå hans inställning, och även var öppen för ett samtal omkring det.

Det som gjorde mig så besviken och ledsen, det var att han först såg ut som om jag hade sagt något riktigt oläckert, och sen säger Den såg jag inte komma. Det tycker jag var en väldigt onödig kommentar faktiskt..

Det jag menade med det, det var alltså inget romantiskt frieri, med önskan om ett stort bröllopp, eller att jag ens skulle vara ekonomiskt tryggad, och det sa jag också till honom. Vi kan skriva aktenskapsförord..

Jag har bara en känsla av att när vi seglar ut I världen, till alla möjliga platser på jorden, så hade jag bara haft det tryggare med att han var min man, om det skulle hända något tex, än att han är min pojkvän. Jag vet inte varför jag har det så, men det är sån jag har det, så jag känner.. och även om man inte tycker lika, så vill jag ändå bli bemött med respekt och förståelse..