Nu är det mellan 2 och 3 år sedan bilderna togs, men ändå, det som slår mig, är att jag ser så mycket lyckligare ut, då, än nu..

Det vet jag inte om jag var.. Men jag var nog mer tilfreds, en annan sorts själsfrid, utan bekymringar över en relation, och med mitt liv i skogen med hundarna. Men så drömde jag om att träffa någon.

Jag har annars haft en bra dag på jobbet, och efter några timmar kom min kæreste och hämtade Zavannah, så hon inte skulle vara i bilen så många timmar när hon hälsat klart på de boende.

Jag hoppas så mycket på det jobbet jag var till samtal om i fredags. Så innerligt mycket..

Jag var ledsen hela dagen igår. Drog mig undan och blev tyst.

Det tog ungefär hela dagen, innan min kæreste sa förlåt, och vi pratade om det.

Jag är fortfarande ledsen, inuti. Vi är så olika, vi passar egentligen inte särskilt bra ihop som par, för jag är mjuk och känslig, full av kärlek och omtanke för honom hela tiden.

Han är också kärleksfull, och jag tvivler inte på hans känslor för mig, men han är så hård, så iskall ibland, och så fort det blir en konflikt så reagerar han med att dra sig undan.

Typ, det här kan jag inte med nu, det pratar vi om en annan dag. Och så går han.

Kvar står jag med alla mina känslor.

Nu ska jag på dagvagt på jobbet. Zavannah ska med på besök.
Och jag har sovit inatt..