Godmorgen!
Inatt har jag sovit i 10 timmar, och bara vaknat till en gång, och då föll jag i sömn snabbt igen.
Känslan är fantastisk!

Börjar morgonen som vanligt, med att ta fram lite vom puppy ur frysen till Zavannah.
Sen sätta på kaffet, som kæresten gjort klart och ställt på komfuret ;)

Ut med Zavannah. Morgonen är isande kall, -7 grader, och jag är så lycklig att jag inte ska någonstans idag.

Dricker mitt kaffe framför tvn, en serie på Viaplay, och Zavannah som hela tiden trampar runt I mitt knä, vill att jag ska ge henne all min uppmarksamhet..

Ska det vara någonting som är en lille smule negativt, så är det att jag har lite ont I huvudet, en aning hangover från medicinen, eller så är det bara de att jag sovit så många timmar.
Har lite svårt att vakna, känner mig trög;)

Så har jag varit till läkare igen, fått både ny sovemedicin och sjukskrivning i 14 dagar till att börja med.

En remiss till psykolog också, och det är jag riktigt glad för. Kan nog vara fint att få prata lite om det som varit..

Sista veckan har varit helt förfardelig vad gäller sömnen för mig.

Så igår gick jag i säng extra tidigt, redan vid 22 i hopp om att få lite sömn Innan jag ska tillbaka på jobbet igen, med start klockan sju idag.

Det brukar ta timmar innan jag somnar, OM jag somnar, men igår gick det plötsligt på en gång.
Men så givetvis, redan efter några timmar är jag vaken igen, och det är omöjligt att somna om.

Den snö som äntligen regnat bort igår, efter veckor av elandet, har nu kommit tillbaka under natten igen. Jag hatar vinter, och mest av allt snö..
Men ännu mer att inte kunna sova. Jag kan inte jobba när jag inte sover, och snart får jag väl sparken också...

Ännu en sömnlos natt. Jag faller utmattad i sömn framför tvn redan klockan åtta, kämpar för att hålla mig vaken, men när jag sen går i säng lite senare, vid 12 som jag brukar, är det omöjligt att sova. Antingen tar det över en timme att falla i sömn, och sen vaknar jag extremt tidigt om morgonen ändå, eller så faller jag i sömn ganska snabbt, men vaknar efter bara några timmar, och sen blir det inte mer sömn.

Jag börjar känna mig deprimerad, och jag vet faktiskt inte om det är sömnbristen som gör det, eller om det är en depression som påverkar sömnen så negativt.

Jag vet bara att jag blir mer och mer nedstamd, får allt svårare att överskåda och ha styr på min tillvaro, vardagliga ting börjar kännas oöverstigliga, och tårarna är aldrig långt borta, och jag får den där känslan av flykt, att vilja fly, hela mitt liv.

Tror kanske att jag bara haft det lite hårt, har fått lite för mycket, och mer än jag klarar av att hantera, de sista 5 månaderna. Jag tror att det hinner ifatt mig nu, när det faktiskt är bra med mig och kæresten och Zavannah. Allt är fint, bara inte jag...

Det gik godt hos lægen i dag, og bagefter kørte vi først til Tulløse Jem og fix, købte sprinklervæske, rød, til kylaren i min bil, og sen videre til Slagelse før indkøb af hundemad.

I Slagelse købte vi Vom puppy, det er de eneste hun spiser, hun er meget kræsen. Det er færskfoder og frosset, sælges i pakker a 9kg styk.

Vi mötte ett par med 2 beagle, beagler? Heter det en beagle flera vadå?beagles, beaglar? Det kan jag ju fundera över inatt om jag inte kan sova. Hursomhelst, Zavannah var glad och det var jag också..

Snön är fortfarande där, och ja, det är väl ungefär vad jag anser om saken..

Vi har gått tur, jag och Zavannah, ätit aftensmad sammen med kæresten, fallit i sömn på soffan, med hans hand i mitt hår, och på måndag ska jag vara tillbaka på jobbet igen. Ja ja, den dagen det bekymret..

Godmorgen
En dejlig start på morgonen med Zavannah.

Jag har fått en tid hos läkare idag, efter krav från jobbet.
Så vi kører om lidt..

Åh endelig har vi kunnat gå en promenad med Zavannah utan att hon fryser så hon skakar, och vi bara ska skynda hemåt igen.

Jag och kæresten har varit till Holbæk och kollat båten.
Den var fastfrusen i ett tunt lager is.

Så körde vi förbi mitt jobb och hämtade papper /intyg jag ska ta med till läkare imorgon.

Om jag kände mig lite bättre igår, så var den känslan helt borta idag. Jag har haft huvudvärk så att jag mått illa, mina ögon är röda, och jag känner mig bara allmänt slut.

Men min kæreste passar godt på mig, kommer med te och en filt, tar ut Zavannah, lagar mat och är bara sådär allmänt söt och omtanksam.

Jag har det fantastiskt med min kæreste. Han är full av kärlek och passar godt på mig och Zavannah hela tiden.
Han verkar må bra igen, och han är precis den man jag mötte i början, och allt det jag drömt om.

Så kommer det till jobbet, och min mage slår volter av obehag.
Jag har nu varit hemma från jobbet i 10 dagar, och för varje dag som går, ökar bara mitt motstånd för att gå tillbaka igen.
Hur kunde allting gå så fel? Jag gick från att vara väldigt uppskattad och omtyckt, till att vara någon som ledningen allra helst vill frysa ut och bli av med.

Jag vet det godt, det var allt det der skedde med min kæreste, och att jag fick det dåligt, men trots det, gick jag till jobbet hela tiden, men självklart med mina tankar någon annanstans emellanåt, och några fel blev gjorda, dock inget allvarligt.

Då tycker jag att det är betydligt mer allvarligt att bli anklagad för något man inte gjort, bli fråntagen att dispensera medicin, och när jag sen bevisar att det inte var jag, varken får en ursäkt eller tillbaka möjligheten att dispensera.
Nej ingen talar till mig, jag är luft för ledningen, och man har sendt ut mail om mig, som man inte heller dementerar.

Mina nya "vänner " vänder mig ryggen, och man pratar om mig bakom min rygg på jobbet.
Sjalv vill jag bara aldrig komma tillbaka dit igen, bara finna något annat, gå vidare, starta forfra...