Igår efter jobbet i Osby, tog jag Zaray på en tur i skogen, och tänkte på hur trevliga, artiga och tacksamma människorna med annan etnicitet än typisk Svensk, är.
Både i trapphusen i Osby och även Migrationsverkets boende, är det invandrarna som tackar för att jag gör mitt jobb, bjuder på fika och ibland även kommer ut och hjälper till. En del ber dessutom om ursäkt för att deras grannar och övriga har grisat ner mycket och de tycker det är tråkigt att jag ska behöva få extra jobb.

Enda gången jag någonsin fått respons från etnisk svensk var igår, bitter vit tant 60 plus gapade och skrek att jag inte städade bra, att det var för blött i trapphuset och bla bla bla
Till viss del kan jag kanske hålla med henne om det just där och då för moppen var tung och svår att vrida ur och jag hade ingen annan med mig. Men jag kan väl tycka att man kan uttrycka sig lite trevligare kanske, och inte bara framstå som en störd bitter människa som tar ut sin egen avsaknad av meningsfullt liv på någon annan.

Jag ignorerade henne, rättade till mina hörlurar och låtsades att hon inte existerade, vill man prata med mig så får man bete sig helt enkelt.

Zaray fick gå lös en stund, kvällen var underbar.

Efter det gick sonen och jag med Zoe och Araya. Zoe inbjöd till lek och Araya var märkligt nog mindre rädd för Zoe än jag sett innan. Dock ville hon inte leka med henne, ens i koppel, men hon växlade mellan nyfiket intresserad och lätt avvaktande. Så härligt att se.

När vi kom tillbaka hände något märkligt. Zoe gjorde ett utfall och ryckte i kopplet efter en av katterna som kom, och sonen parerade utfallet. Zoe kom av sig och föll sen ihop, blev liggandes på sidan helt borta.
Sonen rörde vid henne och sa hennes namn, då var det som om hon kvicknade till, klev upp och ruskade på sig.

Jag är lite bekymrad över Zoe, har haft en känsla ett tag att något inte riktigt stämmer.
Får avvakta och se, hon är bara sju månader och har inte haft sitt första löp ännu.

Araya måste ha en jäkla bra mentalitet med tanke på hur stabil hon är efter traumat som resan hit innebar och sen Zoes attacker. Ändå är hon hur cool och glad som helst, hundra procent tillit till mig.

 

Carmen

2 oktober 2021 13:38

Jag tycker att det verkar som att Zoe kan ha epilepsi utifrån din beskrivning. Ta henne till en veterinär för en grundlig undersökning om du har möjlighet.
Kram Carmen.

http://thatsmylife83.bloggplatsen.se

Sarplaninac

2 oktober 2021 15:15

Tack vännen för din kloka tanke. Jag håller med dig, har tänkt i de banorna själv.
Ska ringa veterinären på måndag.
Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Regn och kyla. Vaknar till ynkliga sex grader, och regnet som öser ned Ett kort ögonblick, efter morgonkaffet, drar regnet bort och solen kommer fram. Jag tar Zavannah på en tur i skogen, jag fryser, och önskar jag hade tagit mössa, vantar och e...

Jag, kommer till jobbet och möts av kollegor som bara Åh du är tillbaka, välkommen, vi har verkligen saknat dig!! Och Gud vad brun och fin du är! Sånt blir man ju bara så glad över Jobbkvällen blev lugn, och jag kom hem till detta. 'Hej, h...

Jag överlevde och kom hem. Kvällen var ljum, grönskan på väg att bli frodig, och en halvmeter ruccola och spenat väntade mig i växthuset. Allt hade överlevt, liksom jag, och bönorna blommade. Men det var lite torrt, så jag har vattnat, och vattna...

Så är vi här.. Min nervøsitet är påtaglig, som alltid med flyg.. En mojito före avgång. Kan tyvärr inte dricka mer, då jag ska köra hem ikväll.. ...

Så ska vi hem. Jag kunde märka min oro för flygresan, redan igår, och nu önskar jag bara med hela min själ att jag var hemma i skogen igen. Vi har ätit frukost, en dignande buffet av läckerheter, och min tallrik fylld av frukter och den här lilla g...