Drack ett glas vin igår när alla hundar var färdiga för natten, däckade sen helt utmattad redan vid tio.
Vaknade till ett par gånger under natten, men gick upp först halv sju.
Araya höll sig hela natten, trots att hon inte sov med mig däruppe då jag kunde ha koll.

Höst, vackert, dimman som skingrade sig och gav vika för solen.

Trötthetens yttre gräns. Utmattningen lurar runt hörnet. Jag samlar ihop mig och kör till jobbet. Där är jag nu, börjar om en kvart.

Den lilla staffen är med mig. Natten var lugn med dottern, när jag äntligen efter evighetskonflikter fick henne att inse att hon faktiskt får lov att ge ibland också, inte bara kräva och ta hela tiden.
Dessa konflikter, de utarmar mig mer än någonting annat i livet..