Tandläkarbesöket var en mardröm, värre än vanligt. Inte för att det är något fel på min tandläkare, utan för att jag har en tandläkarskräck som inte minskar med åren.

Jag låg stel som en pinne i stolen, kämpade mot paniken som sade åt mig att fly, rusa upp ur stolen och springa allt vad jag kunde, därifrån.
Efteråt var jag alldeles yr och matt när jag äntligen var klar. Klart för den här gången och nästa gång i framtiden, men det dröjer förhoppningsvis länge, ska jag få något lugnande innan. Jag frågade min tandläkare och han sa att det var inga problem.

Gick en ljuvlig promenad med Zaray. Mötte en granne i byn som jag aldrig pratat med. Hon hade också flera hundar och vi hade ett äkdigt trevligt samtal över hennes staket, hundarna skällde men Zaray satt och låg bara tyst och lugn vid min sida. Jag älskar den där hunden, är så oerhört jäkla stolt över henne.

Stannade i skogen en stund, och hon lade sig ner i mossan, sitt stora vackra huvud i mitt knä..

Efter det gick jag och Zoe en lång runda, och sen var det bastu hos sonen.

Lagomt mör sen tog jag ut de sista tre på en kvällsrunda i halvmörker.

Och nu ligger jag redan i sängen, omgiven av hundarna. Det brinner i båda kaminerna, och jag ser ljuset reflekteras på väggen i trappan upp.

2500 varv mot Ängelholm. Jag ser mer på varvräknaren än hastighetsmätaren i den gamla dieseln. En "skada" sedan båttiden.
2500 varv är lagom att ligga på, fast med min marindiesel låg jag oftast på mellan 1500 och max 2000 varv, om någon vill anteckna..

Minus två, rutorna frostiga, men den gamla dieseln startade på första försöket.

Natten har varit lång, fylld av drömmar. Zaray tätt intill, ovanligt nära, hennes huvud på mitt bröst, den stora varma hundkroppen mot min rygg. Hela natten så.

Nu Ängelholm. Tandläkaren.