Direktlänk till inlägg 12 oktober 2021
Mörkret har lagt sig, över gården och över mig. Jag välkomnar det, som alltid. När jag var yngre hade jag svårt för mörkret, det gjorde mig trött och nedstämd. Nuförtiden är det den bästa tiden på året. Låta det mörka omsluta mig, sjunka in i det, gömma mig i det, elda i kaminen och tända ljus..
Det är något vilsamt över det.
Ikväll gjorde jag något jag inte gjort på länge. Takterapi. Det är något själsligt befriande med höjder, som om man överblickar världen en smula enklare ovanifrån.
Ser ni de små hundarna där nere? :)
Dottern och jag gick med Björnen och Vargen, som hon kallar dem, i förmiddags.
Zaray och Zoe. En ganska lång promenad.
Och så gick jag med Noah Neah och Araya själv. Givetvis mötte vi på jägare med lösspringande jakthund, och jag kände stressen komma över mig en aning innan vi hade passerat och klarat oss från hundmöte.
Ligger i min säng nu, Zaray, Araya och Noah runt om mig. Hundar som snarkar lätt, finns det något mer avstressande och sövande?
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 | 3 | |||||||
4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
9 | 10 | |||
11 | 12 | 13 | 14 | 15 |
16 |
17 |
|||
18 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 | |||
25 |
26 | 27 | 28 |
29 |
30 |
31 |
|||
|