Det var sen kväll, strax före midnatt, när lastbilen med Araya rullade in på den lilla grusvägen och stannade utanför min gård.
Full av förväntan och en liten aning nervositet gick jag ut för att för första gången möta min nya hund, Araya. .
.
.

Chauffören upplyste mig på engelska att hunden var extremt rädd..
Jag klev ombord för att möta Araya och längst in i lastbilen i en bur satt en liten varelse, fullkomligt paralyserad av rädsla.
Hennes ögon var stora och ögonvitorna lyste mot mig när jag försiktigt sträckte fram en hand med köttbullar.

Araya backade så långt in i buren hon kunde komma, och alla försök från min sida renderade i morrningar och utfall.

Lastbilen var full med hundar och chauffören behövde komma iväg. Jag insåg att det här skulle ta tid, oöverskådlig sådan och fattade ett beslut, sen sträckte jag in händerna i buren och lyfte helt enkelt ut henne. Hon bet mig i händerna, skrek och kissade ner mig.
Jag höll den lilla hundkroppen i min famn och hon slappnade långsamt av.

Sedan tog det flera dagar av misstänksamhet och rädsla från hennes sida. Hon växlade mellan att gå mot mig och skälla ut mig, rygga undan och backa in i ett hörn, samt springa efter mig och skälla i bakhasorna på mig.

Hela tiden ignorerade jag henne bara, pratade vänligt, rörde mig lugnt och gav henne mat och godis.
Efter tre dygn kom hon äntligen så nära att jag kunde få röra henne, lite försiktigt, sen lossnade det rätt fort och nu har hon varit här i nio dagar och känns helt trygg med mig

Hela tiden har min andra sarplaninac Zaray varit helt underbar, och trots att hon bara är snart åtta månader, så har hon tagit sig an den lilla och gett henne trygghet som om det vore hennes egen valp

#sarplaninac #sarplaninacdogs #ovtjarka #ovcharka #kaukasisk #kaukasiskovtjarka 

Sen kväll, mörkret hade fallit över bygden för länge sedan, och så jag och min gamla skoda, på grusvägen hem efter jobbet.
Plötsligt dyker de upp , fem små harungar skuttar i en cirkel framför bilen.
Jag stannar, fascinerad, och sen ser jag den, en stor älgtjur springer över vägen, med långa kliv, och majestätiskt graciös, försvinner den in i skogen igen på andra sidan vägen.

Idag.. Lite egentid, jag tar en paus från alla hundarna.

Med svampkorgen i handen, och solen i ansiktet, försvinner jag in i skogen, låter den omsluta mig.