Plötsligt sprack himlen upp, solen kom fram och med den värmen.
Zaray och jag gick ut i skogen.

Hon börjar närma sig slutet av löpet nu så hon fick gå lite lös. Det gjorde ingen större skillnad, hon är vid min sida ändå, underbara hund.

Jag satte mig i den mjuka mossan. Zaray lade sig genast vid min sida.

Efter en stund sträckte jag behagfullt ut mig i den gröna mossan lät blicken landa någonstans högt däruppe bland trädkronorna, Iakttog en ekorres ilande fram och tillbaka, längst däruppe i trädtoppen.
Det singlade ner små bitar från dess idoga arbete, föll utmed stammen och landade på mitt ben.

Zaray stilla vid min sida. Allting andas frid, långt borta från stress, jobb och annat.

På vägen tillbaka kör en bil förbi oss när vi nästan är hemma. Zaray kopplar genast på kontrollen och blir misstänksam när hon ser den stanna vid ett sommarhus där jag inte sett det gamla paret på 1,5 år.

Vi stannar till, säger hej, Zaray står lugnt vänligt iakttagande vid min sida. Hon säger inte något, inte ett ljud kommer från henne, Inte heller gör hon någon som helst ansats att få gå fram till personen.

Han frågar vad det är för ras, säger att hon ser snäll ut. Ja säger jag, det är hon, och klok, bra mentalitet, hon agerar bara om det verkligen finns något att agera på, ett hot.
Efter en stund går vi vidare, och han gör det han kom dit för att göra, klippa gräset.

Zaray har koll, följer lugnt med vid min sida, men följer honom med blicken tills han är utom synhåll. Och jag bara älskar den där hunden!! Aldrig någonsin haft en mer fantastisk hund. Hon är precis allt jag drömt om och lite till. Med henne vid min sida är jag alltid trygg, och glad.

#sarplaninac #hundar #vakthunden #illyrianshepherd #bästahunden

Möttes av extremt, nästintill hysteriskt glada hundar när jag kom hem igår. Och ett utkylt hus då jag måste ha dörren öppen åt den minsta när jag är borta så hon kan gå ut.

Det märks verkligen att de inte tycker om när jag lämnar dem. När jag sen kommer hem är de extremt mycket på mig, ständigt nästan ängsligt i mina hasor för att verkligen säkerställa att jag inte försvinner igen.

Zaray är värst, hon ylar och river grindar om jag är för länge i den andra delen av huset.

Här har vi Noah, han passade på att dra ut i skogen en egen liten runda imorse.

Jag eldade inte igår då jag kom hem, det kändes, meningslöst då jag ändå skulle lägga mig, så vid tolv när alla hundar var klara för natten, kröp jag ned i min säng med dubbla täcken, jacka och byxor på.

Jag sov gott fram till tre, sen vaknade jag och kunde inte somna om. Luften var krispig av kylan, nog runt nollan ute. Tankarna for runt i huvudet och jag hade ont i magen, karakteristiskt på höger sida strax under revbenen, som alltid då jag känner mig stressad.

Vid fyra gav jag upp. Gick ner och tände upp båda kaminerna. Hundarna något förvånade.

Dottern inte kommit hem, inte heller hört av sig eller svarat på mina sms eller försök att ringa.
Sköt undan oron, kröp ner i hennes säng istället på nedervåningen, Araya och Noah gjorde mig sällskap, lågorna från kaminen dansade och bildade orangea mönster på väggen, somnade till i en halvslummer fram till sju. Längre tycks vara stört omöjligt att få Zaray att sova, oavsett om vi varit uppe hela natten.