Hade tid klockan nio hos veterinären i Våxtorp för Araya. Besiktning för försäkring då hon är importerad.

Morgonen bjöd på ett magiskt ljus.

Körde nog mellan 30 och 40km /h hela vägen dit, ändå kräktes Araya tre gånger. En gång på ditvägen och två hem.

Visst, vägarna är slingrande, smala och extremt kurviga, men jag tog det verkligen lugnt.
Araya satt bakom galler precis bakom min förarstol då bilen är utan baksäte /lastbilsreggad, så allt är ett enda hund utrymme där det åtminstone får plats en ovcharka eller två och kanske en sarp :)

Framme hos vet blev hon bara räddare och räddare när vi klivit ur bilen och närmade oss ingången. Där stod två tanter med hundar och väntade på sin tur, och Araya gick fullkomligt i baklås.

Jag lyfte upp henne och höll henne stadigt i min famn. Hon darrade och det lilla hjärtat bankade ängsligt.

När det var vår tur höll jag henne på bordet och hon lät veterinären undersöka henne, trots att hon var så nervös att hon nu darrade hela hunden.

Veterinären fann inget konstigt, allt var utan anmärkning, och så tyckte hon att vi hade en fantastisk kontakt jag och Araya, att hon litade så fullkomligt på mig efter bara några veckor.

På vägen hem fick hon sitta i framsätet, och det såg hon ut att vara nöjd med, men trots det kräktes hon igen.
Det är hon och Zaray, båda mina sarpar som är så åksjuka.

Nu måste jag elda lite, det är kyligt inomhus.