Och så idag.. Lika bra som det var igår på aftenvagten, lika dåligt känns det på dagvagten mellan 8-14. Eller nej, inte jättedåligt, faktiskt inte, för det går så mycket bättre på alla plan nu. De boende vill har blivit trygga med mig och vill gärna ha min hjälp och sällskap. De flesta av mina kollegor känner jag är lättare att prata med nu, och jag känner mig lite mer som en del av gruppen..

Men så är det de där med dagvagt. Ingenting är sådär väldigt strukturerat, det är många gånger väldigt lite att göra och det är en massa dötid där alla bara sitter och pratar, kallpratar om allting och ingenting, och jag kommer inte in I samtalet, det blir liksom ingen öppning när det sitter 10-12 människor runt ett bord, och så har jag bara som person svårt för när det blir alltför mycket socialt kallprat. Sådan har jag alltid varit. Jag kan hålla ut en kort tag, men sedan måste jag faktiskt göra någonting.

Så då blir dagpassen oftast väldigt långa. Jag gör det lilla som står på mitt schema, sen går jag ut I husen och pratar med de boende istället, men det är inte alltid någon som har behov av det heller, och då är jag ved att dö av tristess.

Så ja, efter vart kvällspass älskar jag mitt jobb, men efter de flesta dagpass övervager jag att söka ett annat jobb..

Och den där bilden, den är exakt vad jag tänker var eneste dag då jag kör till o från mitt jobb. ;)

 

skogsnuvan

10 maj 2023 13:12

Tänk så olika det kan vara. Här verkar dom stressa ijäl sig på äldrevården. Jag har en moster på sådant och dom har minsann inte tid med någonting dom bara springer och sliter och har knappt tid att prata

http://skogsnuvan.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Jag, kommer till jobbet och möts av kollegor som bara Åh du är tillbaka, välkommen, vi har verkligen saknat dig!! Och Gud vad brun och fin du är! Sånt blir man ju bara så glad över Jobbkvällen blev lugn, och jag kom hem till detta. 'Hej, h...

Jag överlevde och kom hem. Kvällen var ljum, grönskan på väg att bli frodig, och en halvmeter ruccola och spenat väntade mig i växthuset. Allt hade överlevt, liksom jag, och bönorna blommade. Men det var lite torrt, så jag har vattnat, och vattna...

Så är vi här.. Min nervøsitet är påtaglig, som alltid med flyg.. En mojito före avgång. Kan tyvärr inte dricka mer, då jag ska köra hem ikväll.. ...

Så ska vi hem. Jag kunde märka min oro för flygresan, redan igår, och nu önskar jag bara med hela min själ att jag var hemma i skogen igen. Vi har ätit frukost, en dignande buffet av läckerheter, och min tallrik fylld av frukter och den här lilla g...

Inte för att vara otacksamma eller så, men redan för 2 dagar sedan så såg vi på varandra, jag och mannen, och var rörande överens om att nu ville vi bara hem, nu var vi nöjda med detta sol och badende. Nu började det bli lite väl tråkigt, och vi är ...