Efter en dag på jobbet, körde vi för första gången hem utan bekymring för snö och ishalka på vägarna.

Jag jublar, snöhelvetet är töat bort och jag dansar regndansen av glädje, medan mina kollegor ser på mig med förundring i blicken

Jag tar Zavannah ner till fjorden, strax före det skymmer. Isefjord är stilla, inbäddad i dimma, allting är stilla, inte en krusning på ytan.

Zavannah är sprudlande full av energi. Vi går på stranden, hon doftar efter något o sanden, och jag har mina tankar ute på fjorden.

Jag lägger en sökruta åt henne, och hon tar sig an den med staffeiver.

När vi kommer tillbaka till det lilla huset, lägger sig mörkret över det hela, och Zavannah får ett stafferyck av oförstalld glädje, och löper runt som en tok innan hon slutligen faller till ro bredvid mig i soffan.