Jag har pratat I telefon, flera gånger idag, med Sara. Det hjälper och lyfter mig så jag får nästan ovanför vattenytan igen, och där har den nu så befunnit sig resten av dagen.

Jag har lagat spaghetti carbonara, gått två promenader med Zavannah, och så även tagit en löparrunda på 6 kilometer. Utan hund naturligvis..

Kan konstatera att jag har det "meget bedre når jeg er i gang med noget, når jeg laver ting.."

Nu ska tvätten hängas, och sen åter till film på tv2 Danmark..

Imorgon ska jag jobba igen, aftenvagt, jag glæder mig til det. Tycker det är jobbigt att vara ledig just nu..

Jag har haft en helt förfarlig natt. Zavannah har snarkat, hela natten, har aldrig varit med om något liknande, och mina tankar har löpt fullständigt amok när jag inte kunnat falla i sömn.

Jag har nog först nu, på allvar insett att vårat förhållande är slut, på riktigt.. Og at det højst sandsynligt, allerede har været det et stykke tid. Det är bara jag som inte fattat, inte velat förstå, inse, att det jag känt och undrat mig över sedan våran sommarsegling, eller egentligen redan innan den, faktiskt är riktigt..

Fan det skulle ju vara vi, jag trodde verkligen att det var vi.. Hur kunde det sluta så här?

Jag har sagt redan för flera månader sedan, till min bästa vän Sara, att det känns inte som om han älskar mig överhuvudtaget. Och på vår sommarsegling, som mestadels blev en enda lång besvikelse för mig, känslomässigt, var det väldigt påtagligt, och jag försökte prata med min kæreste om det, vad som sker, men han sa bara som han brukar, att det är inget, allt är fint.

"Jag saknar dig, och det vi en gång hade. Inte den sista tiden, den hade jag gärna varit utan. Men jag saknar ditt sällskap, våra diskussioner om rymden, se på nattehimlens alla stjärnor, drömmar om segling och ett annat liv.

Jag saknar dina bruna ögon, när de såg på mig med värme och kärlek, och jag saknar till och med din förmåga att tala utan att tänka ibland.

Jag saknar att somna vid din sida, och att få vakna upp med dig

Varje dag är en kamp, och stundtals vill jag bara ge upp. Jag är ensam, i ett annat land, men med ett jobb och nyfundne vänner som støtter, så är Sverige inget alternativ.

Jag bor I en sommerhus, som är till salu, så när som helst kan jag också vara hemløs igen, och hanvisad till en soffa hos vänner, i väntan på en lösning.

Jag förstod aldrig riktigt vad som hände, varför det blev så här, och jag somnar sent om natten, sover oroligt, drömmarna avloser varandra, i en räcka osammanhangande episoder, och jag vaknar tidigt i gryningstimmen, med huvudet fullt av tankar jag inte kan få styr på, och en fruktan för hur jag ska ta mig igenom dagen.."