Idag har jag haft en riktigt dålig dag..
Den började faktiskt redan igår, när min kæreste och jag var nere vid båten, och han utstuderat och tarvligt flirtar med en annan kvinna, mitt framför ögonen på mig.

Och nej, det var inget missførstånd eller obefogad svartsjuka från min sida. Nej det var alldeles uppenbart och jag kände mig fullständigt förnedrad och tillintetgjord, och jag tänkte, den kvinnan måste helt klart ha tänkt,håll kæft, som danskarna sager, vad den mannen flirtade med mig, och där stod hans stackars kvinna och såg dum ut.

Varför jag inte sa något?
För att jag blev så överrasskad, jag hade aldrig kunnat föreställa mig det..
Sen blev jag tvungen att tänka igenom det. Överreagerar jag? Finns det en chans att jag misstolkade det hela? Är det mitt förflutna som talar? Är jag svartsjuk?

Sen insåg jag att svaret Är nej på allting, och då blev jag riktigt ledsen och jag låg vaken i natten och kände mig alldeles konstig inuti. Längtade mer än någonsin hem till mina hundar och skogen.

När jag gick upp, var min kæreste redan på jobbet. Själv började jag 13 idag.

Jobbet gick först inget vidare. Jag kände mig mest nedstamd och misslyckad, ville bara sätta mig I bilen och köra någonstans, långt bort. Sen samlade jag ihop mig lite, och mina snälla kollegor sa fina saker om mig, och jag blev lite mindre olycklig.

Det här är inte den första konflikt, eller vad jag ska kalla det, som vi haft sen jag flyttade hit, men definitivt den värsta känslomässigt för mig, och jag har undrat mig lite, vad jag egentligen gör här, varför jag anstranger mig så genom att lämna allt jag har, tryggheten, mina barn och hundar, och startar på nytt.

Nu sitter jag här, ensam I båten för jag börjar tidigt imorgon igen, och jag orkar inte köra fram och tillbaka i trafiken.. Och det är ärligt rätt skönt just nu.
Och på fredag kör jag till Sverige och blir över helgen.

Vi får se när de blir tillfälle att prata med min kæreste..