Fy fan vilken dag.
Körde till Helsingborg för att ta Neah på ett återbesök hos vet. Fick först vänta till tolv pga kaos där, sedan blev vi hänvisade till akuten istället.

Där fick vi sitta sen i fem långa timmar, många kom och gick, trevliga möten och samtal med andra hundägare.

Till sist blev det vår tur och de kunde snabbt konstatera att

1: hon hade redan på vägen hem förra gången bitit bort ena dränaget i buken, och en liten bit gummislang var kvar inne i såret, som jag inte såg.

2: Det var infekterat..

3: Trots tratten hade hon alltså lyckats med detta.

Sedering igen, spola rent, i med nytt drän, tratt på huvudet och recept på medicin.

Där gick mina sista pengar och jag satte mig trött i bilen för att köra hem.

Yngsta sonen var med hela tiden, och tur var väl det, de livade upp mitt humör och det kändes inte lika ensamt, eller ensamt alls..

Körde på E4 och den var till en början blöt, och min vindruta gick inte att få ren ens med max på torkarna, för torkarbladen som satt där var nog anno bilens tillverkningsdatum, typ.

Jag kände den sedvanliga paniken komma, mörkt, blött, halt och jävligt, ingen vidare sikt och ingen bra syn heller för den delen.

Svängde av vid närmsta shellmack, frågade om hjälp i kassan, men hon som stod där hade ingen aning om hur man bytte blad, och knappt ens vilken modell jag skulle ha. Själv visste jag ännu mindre men köpte det vi trodde var rätt och frågade första bästa man vi såg om hjälp. Dessvärre kunde inte han heller, även om han välvilligt engagerade sig och försökte efter bästa förmåga,så vi stod där i regn och mörker, jag kände paniken skölja över mig, måste hem med Neah och till de andra hundarna.

Till slut kom hon från macken ut, bekymrad att vi inte löst det hela och högg tag i första bästa man hon också, och voila, han fixade det på 30 sekunder och ett klick. Ha ha.

Färden gick vidare, jag gjorde en omkörning av en lastbil och märkte plötsligt att väglaget hade förändrats. Nu var det snömodd och halt, bilarna låg på rad efter mig på E4 och ingen körde om. Då blev jag rädd. Det måste vara riktigt illa då ingen kör om en kärring som kör på E4 i 80km/h

Resten av vägen var en plågsam historia och när jag äntligen körde upp på gården hemma, helt slut, så är danska grannarna här igen. Satan vad less jag är... Inget lugn denna helgen heller alltså...:((

Igår började jag med staketet vid carporten, så att jag ska slippa vara rädd att hundarna drar ut, för det är där det är rangligt och gammalt staket.
Tycker det blev bra, men det tog tid, såga med handsåg i blött trä, det var inte de enklaste, och dessutom var det många minusgrader även om det var sol, så jag kom tyvärr inte längre. Men jag ska, för jag kommer bo kvar här ett tag till nu, tills saker löst sig osv Sonen och jag har pratat.

Beslut har även tagits att Neah ska flytta till min bästa vän, och Noah till en annan bekant på samma plats. Det gör ont i hjärtat men det är för deras skull, de får det bättre där och Neah riskerar inte livet heller, som hon gör om hon kommer ihop med de stora hundarna. Jag får mindre att tänka på, ta hand om och försörja, vilket gör det lättare och min stress mindre.

Så, bortsett från detta med Neah, har faktiskt 2022 börjat väldigt bra för min del, och jag ser ljust på framtiden, även om jag är trött just nu...