Ringde verkstan och hörde om min silverskoda var klar. Det var den inte, det var byte av vindruta kvar, denna veckan, men tyvärr var flera nu sjuka i covid.
Jag sa att det är sjukt här också, så ingen fara.

Fick nyss fina bilder på Neah och syrran på Öland. De är rätt lika. Neah till höger, aningen mindre..

Idag var covidtestet värre än själva sjukdomen, och betydligt värre än förra året. Jag skrek rakt ut, det gjorde ju ont idag som fan, trodde hon skulle perforera näsväggen eller nåt.
Nu återstår bara väntan...

Min bror ringde, han var också sjuk i covid nu, trots tre vaccinationer, och jag har inte tagit vaccin alls. Ingen tycks undkomma denna omicronvarianten.
.

Och så blev det morgon igen, den femte dagen.. Sjukdomen håller i sig, men faktiskt har jag sovit ganska hyfsat inatt och nu känns det som om den bara har 85% grepp om mig. Det går åt rätt håll i alla fall.

Kaffet är precis som det ska vara, svart som natten, och elden tog sig per omgående i den ena kaminen. Den andra har jag inte tänt ännu.

Sot, aska och skräp, det ser ärligt talat för jävligt ut, men är inte direkt det man prioriterar heller, som sjuk.

Idag ska jag testas för covid, igen. Hade det ju för ganska exakt ett år sedan.

Zoe tycker att jag är tråkig så jag ska lägga bort telefonen..