Nu är alla hundarna rastade, fyra olika promenader så alla ska få sina behov tillgodosedda.

Först ut var Zaray.

Sen Zoe.. Min ljuvligt vackra ovcharkatös.

Och så lilla Araya, en kort runda. Ståtlig som få, men liten och tuff.

Sist ut Neah, och Noah som inte fastnade på bild idag.
Ett älgmöte fick vi också, precis bakom oss på den lilla grusvägen kom en stor älg springandes rätt så nära innan den sen vek s av och försvann in i skogen.
De är rätt mäktiga att se på nära håll.

Hemma sent efter jobbet. Äntligen i säng efter att ha utfodrat katterna och alla hundarna.

Noah är kär och det kan bli en spännande natt.

Araya är till och med vän med den gamla surkorven Lucky :)
Han är snart 13 år.

De har något gemensamt, de snarkar båda två, så gulligt..

Vaknade efter en lång och djup sömn till en morgon i höst.
Regnet smattrade mot rutorna, och vinden riste i det gamla huset när den ven runt knutarna.

Trots att jag sovit bra så har jag svårt att vakna. Tröttheten hänger kvar över mig som en tung blöt filt, och irritationen ligger där på lur under ytan, över den uteblivna energin.

Jag har tänt i kaminen och druckit zoegas, gett hundar och katter mat, och nu väntar ett besök på vårdcentralen, ett lungfunktionstest. Sen blir det kvällsjobbet, och allt jag egentligen vill och önskar är att få lägga mig i sängen igen, med en mugg kaffe till och en bra bok.

Varit till Väla idag och köpt mer eldfast material till den andra kaminen. Ska fixa till det ikväll så jag kan elda i den sen. Det lär behövas snart förmodar jag även om det även idag är sommarvärme ute.

Dottern och jag har gått en promenad med Araya, Neah och Zaray.
Innan gick jag med Noah och Zoe.

Tråkigt nog fick jag beskedet idag att Neahs höfter var grad B, samt en notering om en övergångskota.
Ställer till det lite då uppfödaren inte avsäger sig avelsrätt på henne, men ändå helst inte vill använda henne i första hand, och hon har rätt till en kull då jag har henne på halvfoder.

Hade känts bra om hon tagit en kull snarast och hunden sen helt varit min..

Neah min Australien Shepherd..

Plötsligt händer det, en lugn morgon i huset, där jag först rastade Zaray och Araya vid sex, sen somnade om och sov till åtta!.

Ingenting hände, ingenting spilldes ut eller annat. Katterna svansade runt i köket och hundarna var glada.
På bilden är det Zaray och min dotter som funderar på vad de ska äta. Ha ha

Sam och Stella. Mor och son. De är så svåra att fånga på bild utan att det blir suddigt.

Nu har alla fått frukost och jag & dottern sitter med varsin mugg kaffe.
Sol och moln om vartannat ute, fortfarande för årstiden ljumma vindar..
En ledig dag med hundarna väntar.

Över milen idag också, efter alla hundarna har fått sina promenader i omgångar.

Promenaden med Neah och Araya tog tid.

Neah skulle äta blåbär som fortfarande fanns kvar, och sen visa den lilla hur man gör :)

Själv hittade, ja svamp överallt och var tvungen stanna och fylla ryggsäcken.

Araya fick gå lös en stor del av promenaden, och på vägen dit åkte vi bil, som en del i hennes träning, bara en kort sträcka på några kilometer.

På morgonen fick Zoe sin runda och sen var det Noah och Zarays tur.

Nu ska jag rensa svamp och sitta ner en liten stund..

Redan långt före gryningsljusets inträde, tyckte någon av hundarna att det var dags att gå ut.
Jag Insisterade på att det var det INTE, och det höll väl ungefär fram till strax före sex.

Snubblar nerför trappan, trött, yrvaken och med bara ett par foppatofflor och en T-shirt.
Ute är det kyligt, dimman hänger kvar över marken och det droppar från träden.

Det är bara Araya som följer med mig ut, och från övervåningen hörs ett högljutt ylande.
Jag går tillbaka upp igen, och konstaterar att Zaray har lyckats ta sig in under min säng, och fastnat där nu, därav ylandet och krafsandet.

Jag försöker på alla sätt och vis få ut den stora hundkroppen, samtidigt som jag i mitt stilla sinne undrar över hur i hela världen hon ens lyckades komma dit.
Till slut lyckas jag äntligen dra fram en tacksam och överväldigande glad hund, med en marginal på mm i rätt vinkel.

Vi går ner och ut, och som tack sätter hon omedelbart igång att skälla, på ingenting. Och när hon får svar från sitt eget eko fortsätter hon i det oändliga, istället för att göra sina behov,alltmedan jag står där i min tunna tröja och fryser.

Nere i köket är katterna, glada och hungriga svansar de runt mig och väntar på mat.
Jag kommer på den eminenta idén att tömma ett överskåp och låta katterna få ha sin mat ifred för hundarna där.
Det funkar utmärkt tills Zaray får för sig att ändå försöka klättra upp dit via min bänkskiva av sten, och i sin iver river ner en flaska olivolja som går i tusen bitar och jag ser klentroget på hur all oljan rinner ner på golvet, i alla lådorna och bildar en liten pöl strax där under.

#dårhus #sarplaninac #sarplaninacdogs #livetiskogen #livetpålandet #gårdsliv #bigdogs