Dagen har varit jobbig. Mina känslor har svängt upp och ner, och emellanåt rinner tårarna bara.

Jag har pratat med danska vänner i telefonen, med mina svenska vänner och familj. Även med min chef, och då bröt jag samman igen och jag var så ledsen att jag knappt kunde få fram orden.

Zavannah har varit så glad, åh vad hon trivs här. Hon är en väldigt inkannande hund, och hon har varit tätt på mig hela tiden, och ofta uppe I min famn, så full av kärlek och som om hon förstod precis vad jag behövde.

Nu ser vi på tv, sista avsnittet av Last man standing, det är bitterljuvt på något sätt. Om allting hade varit som vanligt, skulle min xkæreste och jag ha sett det sammen, tätt intill i hans soffa.

Nu ser jag det ensam, och undrar om han också ser det, eller om han redan är ute på nya äventyr..

#bitterljuvt #krossathjarta #såledsen

Fantastiskt med all den uppbackning jag får, både från fina människor i Danmark som jag lärt känna, och så i Sverige.

Jag dricker kaffe med min dotter, och är glad, även om jag samtidigt är ledsen.

Zarays stora huvud, tröstande i mitt knä.

Zavannah är lycklig, lyckligare än jag någonsin sett henne.
Hon har med all säkerhet känt av stämningen från min xkæereste den sista tid. Jag har bara inte förstått det, för han har pratat om framtid och vad vi ska göra tillsammans, för att två dagar senare, bara dumpa mig...

Nu ska jag ut och springa i den vackra, helande skogen..