Efter en dag på jobbet, körde vi för första gången hem utan bekymring för snö och ishalka på vägarna.

Jag jublar, snöhelvetet är töat bort och jag dansar regndansen av glädje, medan mina kollegor ser på mig med förundring i blicken

Jag tar Zavannah ner till fjorden, strax före det skymmer. Isefjord är stilla, inbäddad i dimma, allting är stilla, inte en krusning på ytan.

Zavannah är sprudlande full av energi. Vi går på stranden, hon doftar efter något o sanden, och jag har mina tankar ute på fjorden.

Jag lägger en sökruta åt henne, och hon tar sig an den med staffeiver.

När vi kommer tillbaka till det lilla huset, lägger sig mörkret över det hela, och Zavannah får ett stafferyck av oförstalld glädje, och löper runt som en tok innan hon slutligen faller till ro bredvid mig i soffan.

Så har jag varit hem till min xkæreste och varit samman med han hela eftermiddagen och kvällen.
Eller numer är han faktiskt min kæreste igen.

Vi har pratat, om hans psykiska sjukdom, och vikten av att han alltid tar sin medicin. Han är idag helt på det klara över att det är resten av livet som gäller.

Vi har pratat om det som skedde, hur han gradvis började förändras och sjunka djupare och djupare ner I sitt dåliga psykiska mående, som gick ut över mig, och som till slut endade i den djupa depression han hamnade I nu sist. Hur detta har pågått i kanske ett halvår, eller mer..

Hur han tappade allt, blev aggressiv och knuffade bort mig. Nekade att söka hjälp, tills jag gick från honom.

Nu har han tagit medicin, bara i 14 dagar, men jag kan redan marka skillnaden. Hela hans personlighed är annorlunda, han har ett lugn, vi kan prata om saker, och han är mer som den man jag föll för, den där dagen i juli för snart 1,5 år sedan.

Det är fortfarande lång väg kvar, men vi har bestämt att ses igen, vara ett par, men bo var för sig, och se hur det går, vad som händer. Så tar vi det där ifrån, en dag ad gangen..

Vi har ätit aftensmad, och sett på film.
Kærestens son kom hem, vi pratade lite, och jag blev glad av att se honom, och det verkade omsesidigt.

Så körde jag hem till huset vid havet igen, genom snö och regn, med Zavannah vid min sida.

Jag är utmattad, mentalt, mycket att ta in. Det har varit jobbigt under en lång tid, och extra jobbigt den sista tiden.
Jag är lite rädd att det hinner ifatt mig, och jag blir svart och nedstamd, även om allt är bra. Det har skett förr, när jag varit pressad under en längre tid, att när det äntligen blir lugnt, allt är bra, då rasar jag.
Vi får se, får holde øje med mig selv..

En lugn och fin kväll på jobbet. Zavannah fick följa med en annan kollega hem ikväll, helt fantastisk, och så hämtade jag henne där på vagen hem.

Jag klarade mig, också ikväll, hela vägen hem med bilen, och snöovadret har inte hunnit över oss ännu..

Jag hoppas Zavannah inte snarkar inatt.. Har behov för sömn, och imorgon ska jag se min xkæreste..

Jag låg på soffan med Zavannah tätt intill, slötittade på Badehotellet, och var tätt på att falla i sömn.

Tvingade mig själv upp från soffan, på med löparskorna, och ut I den soliga vackra dagen.

Det var frykligt vad det tog emot idag, varje steg var en plåga de första kilometerna, men sen gick det lite lättare, men ändå trögt och mest på ren vilja. 7 kilometer idag.

Jobb idag 15-23. Hoppas bilen håller ännu en dag. Varje dag ska jag fylla på kylarvatska, och olja 2 gg i veckan minst.

Det bubblar i kylarvatskebehållaren, och de som kan bilar säger till mig att DET är inget gott tecken..
Dessutom har jag inga vinterdäck till den, så det är spännande körning varje dag.

Godmorgen.
Inatt har Zavannah snarkat och min nattesøvn har varit dålig. Det är otroligt vad den lilla hunden kan snarka..

Efter morgonkaffen gick vi ned till havet. Vi fick många hundmöten, och Zavannah hälsade på några av dem.

Oh de var kallt idag, det är tövader, så den äckliga snön äntligen packar sig samman och börjar försvinna, men det blåste så isande kallt att Zavannah tydligt visade att hon inte ville ner på stranden.

Idag när jag vaknade kände jag mig mer frisk, då jag inte drack vin igår.

Jag hade två sms på min telefon, varav det ena var från min xkæreste, och det gjorde mig glad.
Jag brottas ju med mig själv och hur jag ska förhålla mig till det som är nu, och hans sjukdom, för han är faktiskt sjuk.
Hursomhelst, meddelandet gjorde mig glad, och jag tar en dag I taget..

Jag tog Zavannah på en morgontur till Isefjord, prövade den fina selen Monika lånat ut till henne.
Kallt men vackert, som vanligt..

Jag ska snart på jobb. 13-21 idag. Har några saker jag ska göra innan också..

Så vi kør lige om lidt..

Jag har haft en fin kväll på jobbet.

Bra samtal, många skratt, och så kanske någonting som var lite dumt, när jag och två väninnor som också är mina kollegor, pratade om en annan kollega som är lite av ett problem, och faktiskt också råkade namna att en boende också hade noterat det, och så inser vi plötsligt att vi inte är ensamma i huset.

. En vikarie som jag tycker mycket om, men som också är god vän med kollegan vi talade om, har förmodligen hört det hela.

Det var riktigt dumt, och det har jag det inte så gott med.

Sen pratade vi med nattevagten en stund efter vi lämnat rapport, vi skrattar och har trevligt, jag glömmer faktiskt helt att tänka på min xkæreste och min sorg, och sen skulle jag skjutsa hem min kollega, och vi går ut genom dörren, jag har en känsla av att jag glömt något, och jag tittar frågande på min kollega, som säger Nej det tror jag inte.

I samma ögonblick jag kommer till bilen kommer jag på att Zavannah är kvar I sin korg inne på kontoret. Och det har också nattevagten opdaget och vi skrattar gott ännu en gång, jag lastar in Zavannah och så kör vi..

Jag vaknade tidigt, efter bara 6 timmars sömn.
Jag måste gå tillbaka till lægehuset och få dem att skriva ut min sovemedicin igen. Den där melatonin fungerar inte på mig, och jag dricker ofta vin istället tills jag somnar. Det ger en d0lug sömn och ett ännu sämre uppvaknande..

Zavannah var otålig och rastløs, jag svepte mitt morgonkaffe och så gick vi till havet.

Zavannah fann en sko..

Jag fann ett hjärta som ser ut till att hånskratta åt mig, eller i vart fall inte ha det särskilt gott. Story of my (love) life..

Varje gång jag blickar ut över fjorden, ser jag mig och min xkæreste segla där, och så får jag lite ont I hjärtat..