Åh endelig har vi kunnat gå en promenad med Zavannah utan att hon fryser så hon skakar, och vi bara ska skynda hemåt igen.

Jag och kæresten har varit till Holbæk och kollat båten.
Den var fastfrusen i ett tunt lager is.

Så körde vi förbi mitt jobb och hämtade papper /intyg jag ska ta med till läkare imorgon.

Om jag kände mig lite bättre igår, så var den känslan helt borta idag. Jag har haft huvudvärk så att jag mått illa, mina ögon är röda, och jag känner mig bara allmänt slut.

Men min kæreste passar godt på mig, kommer med te och en filt, tar ut Zavannah, lagar mat och är bara sådär allmänt söt och omtanksam.

Jag har det fantastiskt med min kæreste. Han är full av kärlek och passar godt på mig och Zavannah hela tiden.
Han verkar må bra igen, och han är precis den man jag mötte i början, och allt det jag drömt om.

Så kommer det till jobbet, och min mage slår volter av obehag.
Jag har nu varit hemma från jobbet i 10 dagar, och för varje dag som går, ökar bara mitt motstånd för att gå tillbaka igen.
Hur kunde allting gå så fel? Jag gick från att vara väldigt uppskattad och omtyckt, till att vara någon som ledningen allra helst vill frysa ut och bli av med.

Jag vet det godt, det var allt det der skedde med min kæreste, och att jag fick det dåligt, men trots det, gick jag till jobbet hela tiden, men självklart med mina tankar någon annanstans emellanåt, och några fel blev gjorda, dock inget allvarligt.

Då tycker jag att det är betydligt mer allvarligt att bli anklagad för något man inte gjort, bli fråntagen att dispensera medicin, och när jag sen bevisar att det inte var jag, varken får en ursäkt eller tillbaka möjligheten att dispensera.
Nej ingen talar till mig, jag är luft för ledningen, och man har sendt ut mail om mig, som man inte heller dementerar.

Mina nya "vänner " vänder mig ryggen, och man pratar om mig bakom min rygg på jobbet.
Sjalv vill jag bara aldrig komma tillbaka dit igen, bara finna något annat, gå vidare, starta forfra...

Ännu en dag, mestadels på soffan.

Min kæreste har tagit hand om både Zavannah och mig, så jag har haft en fin dag.

Nu ser vi vidare på His dark materials, och myser på soffan.

Det är fortfarande extremt kallt, så vi har aktiveret Zavannah inomhus så gott det går, med gömma godis, leksaker och bus.

Hoppas på en bättre dag imorgon, med plusgrader och mindre sjuk.

Vaknar upp till ännu en isande kall dag, -13, och liksom igår, så fullständigt genomförkyld, suck.

Kaffe, starkt, och se lite av His dark materials.

Min kæreste skämmer bort mig. Lagar mat och tar ut Zavannah hela tiden. Själv ligger jag sjuk på soffan och tycker synd om mig själv, men är glad för min kæreste och all hans omtanke.

Jag är lite besviken och undrende över två av mina nya vänner, eller bekantskaper kanske man ska säga.
De verkar ha tagit avstånd från mig och vänt mig ryggen, för att jag är tillsammans med min kæreste igen, antar jag. Det är svårbegripligt, men någon annan anledning kan jag inte komma på.
Det er jeg virkeligt ked af, som man säger på Dansk.

Efter en hemsk förkyld natt, vaknar jag upp tidigt av att det gör ont I hela kroppen. Huvudet bultar, ryggen värker och halsen gör bara så ont.

Jag vill bara sova vidare, men det är omöjligt, så istället tar jag Zavannah med mig ner och går ut I den iskalla morgonen, till -8 grader

Min kæreste har förberett kaffet som står klart på komfuret, och där smög det sig in ett danskt ord igen. Komfur = spis.. Jag älskar det danska språket, jag tycker det är både vackert och känns märkligt "hemma" på något vis.
Jag hoppas jag blir riktigt bra på att prata det, framöver..

#dansk #danmark #danska #staffordshirebullterrier #svenskaidanmark

Ligger sjuk på soffan. Min kæreste hämtar ett täcke till mig, och gör en mugg te.

Zavannah kommer och gör mig sällskap.

Ute lyser solen och det droppar från taket. Längtan efter vår väcks i mig.. Det är långt kvar än.

Zavannah fångar sollyset..

Igår blev min förkylning plötsligt värre igen, och jag vaknade inatt med en känsla av att ha blivit ramt av en influenza.. (Sånt där skit som tex sällan intraffar då det är sol och 20 plusgrader)

Vi försökte gå ut med Zavannah igår, i -5 och snö. I nyinkøpta kläder till Zavannah, och kläder för arktisk kyla till en vinterhatare som mig, gav vi oss ut.

Det tog inte särskilt lång tid, innan Zavannah skakade av kylan, lyfte på sina tassar och var så otilfreds, och vi skyndade oss hem, turades om att bära henne, så det skulle gå fortare.

Jag HATAR vinter, snö och framförallt kyla. Och jag blir grymt provocerad av att människor lovprisar den, och bara tycker det är så härligt. Jag kan nästan, men bara nästan, bli sur på min bästa vän när vi vart år har den där diskussionen där hon tycker om elandet, som jag hatar.

Jag blir på riktigt alltså, deppig, irritabel, och bara så nedstamd av kyla och pisselort sne....