Givetvis sov hundarna djupt och gott när det var dags för min del att gå upp, redan klockan sju för att hinna köra till Våxtorp och lämna Noah på kastrering.

Natten har varit bra faktiskt, men sömntabletten jag tog hade ingen större effekt, blev knappt ens trött, men trots det somnade jag ändå till sist.

Satte mig i bilen strax före åtta, och då kom tröttheten och jag kände mig lite allmänt avtrubbad och trög i tanken..

Lämnade Noah efter att han praktiskt taget klättrat på väggarna och skrikskällt ut hela kliniken så jag blev ombedd att vänta utanför.

Sonen ringde på vägen hem, någon elektrikersnubbe skulle visst komma förbi inom nån timme och byta en utvändig elmätare.
Jaha, fort stuva undan hundarna så han för det första kan bli insläppt och för det andra slipper deras hysteriska aggressiva skällande i fönstret, det kan nog stressa vem som helst en aning.

Släpper ut Araya och Neah på Dansksidan, givetvis är ju tanten precis på väg till sin soptunna och stryker mitt staket. Ett jävla liv på hundarna, ta in dem igen, ta ut dem på andra sidan och än en gång i tanken förbanna att de finns så tokiga människor som renoverat ett öderuckel för långt över miljonen 30 meter från min gård med alla hundar.

Bära in ved och tända i kaminerna, frukost på stående fot, och nej, jag sitter inte mycket, det är nog oftast bara när jag kör bil, vilket iofs blir en hel del av också för den delen.

Mera kaffe nu så de blir fart på kärringen och irritationen släpper..

Stöknatt... Araya kunde inte komma till ro, och halv ett var nog sista gången jag kollade klockan på mobilen innan jag sen äntligen fick sova till halv sju.

Kände mig dock extremt trött och bara vägrade gå upp, muttrade grinigt åt hundarna att lägga sig igen.
Det varade ungefär 25 minuter och under tiden hann Zaray med att skälla åt något hon såg genom fönstret på nedervåningen, så tillslut hav jag upp ändå.

Det är hopplöst de kvällar jag jobbar, för då har hon sovit hela kvällen i väntan på mig, och när jag sedan kommer hem och vill lägga mig, ja då är hon hopplöst pigg och full av energi.
Antar att jag får börja ta ut henne på en promenad när jag kommer hem, men tio elva på kvällen, becksvart och regnigt, jag är måttligt sugen på det.

Aussierna och Araya leker varenda morgon, som galningar far de runt i huset släpande på golvmoppar, skor och river ut veden från korgen.
Öppnar jag ytterdörren och har ut dem, tar leken slut och de sitter på trappan alla tre och bara väntar på att få komma in.

Svarta skyar, regn och blåst. Inget väder som uppmuntrar utomhusvistelse direkt, men något ska jag nog kunna hitta på.

Hade en trevlig dag igår. Först städade jag migrationsverkets boende och sedan körde jag hem till min arbetskompis och putsade fönster och drack kaffe.

Zoe och dottern. Två hjärtan..

Gårdagen avslutades med en sökruta åt Zaray, och sen en promenad i mörker, där hon fick gå lös ett delar av sträckan. Hon är fin, alldeles underbart fin..

Noah rymde igen, givetvis, han är hopplös på den fronten, just nu har jag ingenstans som jag kan ha honom ute på gården utan att han drar iväg.

Zoe och Zaray. Populärt fönster att spana ut igenom.

Och vad försiggår här egentligen, tycks Zoe undra. ;)) Zaray har nog missförstått lite. Ha ha, hon vill bara dominera..

#ovcharka #kaukasisk #kaukasiskovtjarka #sarplaninacoftheday #bigdogs

Ny dag, nya strider, ännu en dag att slåss emot.
Keep fighting, Never give up, stay strong och lite andra floskler.
Lite frukost, två Alvedon och Sarpe diem..

Jag ska städa migrationsverket och sen hem till en arbetskompis, ta en fika och sen putsa hennes fönster.

"Regntunga skyar, vart jag än ser, nån sol finns ej mer, utan dej.. "
Stämmer bra på dagens väder, och en aning också på min motivation.

Det började med en konstig känsla i luftrören, en känsla av en annalkande astmaattack, en allergisk reaktion, och jag hostade och hostade. Tog mina mediciner och det lättade lite.

Sen slog illamåendet till, yrseln, och jag lade mig i sängen, halvt sittandes under täcket och med tre kuddar. Då kom frossan, jag skakade och frös, det värkte i lederna och jag drog på mig två täcken och i ren desperation också överkastet, men låg ändå och skakade.

Till slut måste jag ha somnat ändå av utmattning, för jag vaknade nu, torr i halsen som en öken, illamåendet har släppt, frossan likaså men jag känner mig som om någon kört över mig, och törs knappt röra mig. Bredvid mig andas Araya den avslappnandes ljuva, sömn, och Zaray suckar lite från det svala golvet, raspar med tassarna mot väggen och sover obekymrat vidare.

Det är bara min kropp som säger ifrån. Den orkar inte längre. Jag kör rätt hårt med den.
Mycket jobb, tuffa dagar, och sen ovanpå det, den psykiska stressen, den ständigt pågående oron för ekonomin, att få ihop allting i tillvaron med min älskade hund familj, som jag ska klara alldeles ensam, men med lite hjälp emellanåt av dottern, och så det sista dråpslaget häromdagen, det som gjorde mig så innerligt ledsen och skapade en djup känsla av vilsenhet inuti mig.

Jag har funderat på att fly, allt från att ta mina hundar och emigrera till Ozark på vinst och förlust, till att bara ge upp. Men i slutändan finner jag mig själv ändå köra till mina olika jobb, städa trappor hela dagen idag, jobba inom vården hela dagen igår, osv och övrig tid gå ut med hundarna, bära in ved, elda, handla, laga mat till dottern, ringa hem och styra upp så inget händer med hundarna som inte kommer överens med varandra alla, kolla att dottern inte dragit iväg någonstans, och sedan utmattad landa i sängen, sova lite halvdåligt i för lite antal timmar och sedan börjar det om igen.

Men jag är inte superung längre. Inte direkt jättegammal heller, men kroppen säger ifrån... Och jag får en låt av Lars Winnerbäck i huvudet:
"Varning för ras, gå så försiktigt du kan, inga tanklösa menlösa ord, ingen felaktig fras, varning för ras"

Tandläkare med dottern.
Passade på att socialisera Araya under tiden. Åkte hiss och tittade på människor och lastbilar. Gick väldigt bra även om hon är skygg av sig.

När vi kom hem, efter att först ha stannat på Am sushi och coffe bar för en sushi lunch, bjudna av min finaste vän, så satte jag igång att städa huset. Dottern hjälpte till.

Alla katterna samlades vid stallet.

Haschet tittade ut, aningen missnöjd med att inte fått följa med till Ängelholm.
Araya spydde i bilen, trots Postafen innan. Stackars liten.

Lade spår och sökruta åt Zaray. Trots ösregn och mycket blåst gick hon det jättebra som vanligt :)

Trött efteråt.

Zoe var full med bus :)

Tände ljus, ställde in ett gammalt bord och lagade raggmunkar och bacon åt mig och dottern. Gott och jättemysigt

Nu är jag helt slut. Sweet Dreams!

God morgon!
Regn och fyktdrypande morgon.
Har sovit bra, Zaray tyckte vi skulle gå ut redan vid sex, så det gjorde vi, men sen somnade vi om.

Idag är det dottern som ska till tandläkaren, och javisst, det blir jag som får köra.

En kaffe ute, medan hundarna rastar sig själva.

Jag ska ta med Araya idag, hon har fått en halv postafen enligt veterinärens anvisningar, och ska socialtränas lite i Ängelholm idag.

Tandläkarbesöket var en mardröm, värre än vanligt. Inte för att det är något fel på min tandläkare, utan för att jag har en tandläkarskräck som inte minskar med åren.

Jag låg stel som en pinne i stolen, kämpade mot paniken som sade åt mig att fly, rusa upp ur stolen och springa allt vad jag kunde, därifrån.
Efteråt var jag alldeles yr och matt när jag äntligen var klar. Klart för den här gången och nästa gång i framtiden, men det dröjer förhoppningsvis länge, ska jag få något lugnande innan. Jag frågade min tandläkare och han sa att det var inga problem.

Gick en ljuvlig promenad med Zaray. Mötte en granne i byn som jag aldrig pratat med. Hon hade också flera hundar och vi hade ett äkdigt trevligt samtal över hennes staket, hundarna skällde men Zaray satt och låg bara tyst och lugn vid min sida. Jag älskar den där hunden, är så oerhört jäkla stolt över henne.

Stannade i skogen en stund, och hon lade sig ner i mossan, sitt stora vackra huvud i mitt knä..

Efter det gick jag och Zoe en lång runda, och sen var det bastu hos sonen.

Lagomt mör sen tog jag ut de sista tre på en kvällsrunda i halvmörker.

Och nu ligger jag redan i sängen, omgiven av hundarna. Det brinner i båda kaminerna, och jag ser ljuset reflekteras på väggen i trappan upp.