Tiken visade sig vara en hane, en okastrerad sådan, och Neah som är i höglöpet och Noah som redan är totalt crazy. Vilket enastående kombo!

Min arbetskompis har inte svenska som modersmål, och han råkade bli hon när hon berättade om hunden, och dessutom hade den krympt, från amstaff till engelsk staffordshireterrier. Ha ha

Såna där små missöden man får ta..
Jag tog in hunden i sonens hus, men Zaray såg det genom fönstret minsann och plötsligt springer hon runt ute på gården och fönstret till mitt hus står öppet. Ovcharkan hänger ut och kollar förvånat vart Zaray tog vägen. Den tokiga hunden hoppade ut med ambitionen att rädda mig från den livsfarliga staffen. Ha ha

Staffen var inte nöjd med att ha blivit lämnad till för honom främmande människor. Han skällde och gnällde olyckligt, och utanför dörren och genom mitt öppna fönster skällde de andra hundarna upprört ikapp.

Dottern var grinig och hade abstinens efter sitt nikotin, och till slut satte jag både staffe och dotter i bilen och körde till närmsta håla. Dottern fick snus, hunden ben, och för en stund var allting lugnt.

Lyckad selfie på mig och Zoe :)) ha ha

Lät staffen äta ben i bilen under tiden jag motionerade Zoe och Zaray i skogen.
Regnet föll.

När jag kom tillbaka övertalade jag dottern att vara i sonens hus med hunden, mutade med choklad och god middag.
Alla övriga hundar i mitt hus nu, i sektioner. Löptik för sig med Araya. Zoe och Zaray för sig. Lucky och kåt hanhund Noah tillsammans. Ja herregud vilken cirkus. Måtte dessa, fem dagar gå fort, och att Neah snart slutar löpa så hon kan vara med de andra igen. Hon e så sur mot Zaray när hon löper..

Kolla Haschet Noah i bakgrunden, jag dööör :))
Dessutom när klockan var tio messade jobbpoolen att jag just blev bokad på jobb idag 12-2145
Behöver jag säga att jag i panik ringde och bad dem ta bort det..

Blir uppväckt redan 0630 av Zaray, den aldrig sovande vakthunden. Eller sover gör hon, men alltid ett öra vaket och ett öga på glänt i natten.

Inatt hade jag sovrumsfönstret öppet, vilket gjorde att Zaray hörde när sonen åkte tidigt imorse och bestämde sig för att skälla upp hela huset.

Grådisigt, dimman hängde tung över träden, två gånger släppte jag ut Araya lite längre stunder, och två gånger när hon kom in gjorde hon både ett och två på golvet. Det är då själva f*n att jag alltid måste gå ut med henne och verkligen se att hon gör det hon ska. Satte på kaffet, tog sen min mugg och satte mig på hundarnas säng under trappan. Zaray gjorde mig sällskap och jag vaknade långsamt.

I ett ogenomtänkt ögonblick tidigare har jag lovat vara hundvakt åt en arbetskompis hund. Den kommer nu idag, och jag funderar fortfarande på hur i hela helv *** jag ska ro iland detta. Min Flock släpper inte in någon mer och det är inte min tanke heller. Jag får ha den i det andra huset och hoppas dotter och son ln hjälpa till... Det är fem dagar..

Mer kaffe nu så jag fixar den här dagen.

Underbar natt, fick sova till närmre halv åtta idag dessutom. Det börjar ta sig.. :)

Idag har jag städat huset, klippt klor och i övrigt bara varit hemma och tagit de lugnt.
Aray är duktig på att vara stilla när jag klipper.

Hundarna känns lite trötta de också idag.

Zaray kopplar av fullkomligt när jag klipper klor, hon älskar att bli ompysslad. Sen att läppen fastnade sådär, det ser rätt kul ut..

Om ni undrar vem som ätit på husväggen så är svaret Neah och Noah. Så mycket fanstyg de två gjorde under sitt första år, det har inte ens alla hundar jag haft genom livet sammanlagt ens varit i närheten av..

Dottern, jag, Zaray och Zoe.
En härlig skogsrunda med varma vindar, uppehåll från regnet, och skogens alla dofter, den gröna mossan som är så vilsam att se på.

Mina tre finaste.

Min dotter har sina svårigheter, men med hundarna är hon fantastisk, och hon hanterar den stora sarplaninacen ute i alla lägen, och om natten vilar ovcharkan i hennes säng, tätt intill.

När vi kom hem tog jag ut Araya och Neah i skogen. Släppte dem, lät dem springa fritt, runt mina fötter.
Jägarfritt i skogen idag, tacksam för det :))

Nu har vi tänt ljus i köket, har fortfarande ingen fungerande el här, och jag har hällt upp ett glas rött. Är ledig imorgon.

Livet är rätt bra just nu. Och mitt nya citat blir Sarpe diem (sarp =sarplaninac)

Gång på gång försökte jag starta den gamla dieseln, men den bara hackade och kom aldrig igång, till slut hade jag nästan dragit ur batteriet.
.
Svor över biljäv***, hämtade sonen.
Han höll upp nyckeln från tändningslåset och sa Det är ju fel nyckel, du har försökt starta med nyckeln till din andra bil.
Sen vred han om med rätt nyckel och bilen startade direkt.

Ibland undrar jag vart jag har mina tankar och om hjärnan är påkopplad överhuvudtaget

Jag stod längst fram i fören på mitt gamla skepp på 22 ton och 50 fot.
Bredvid mig står ett x till mig.
Plötsligt pekar han föröver och säger att han navigerar fel, vi är på väg rakt in på väldigt grunt vatten.

Han försöker göra en undanmanöver, men jag inser att det är alldeles försent, och ser bara på när båten glider in på det grunda vattnet där sjögräset lyser grönt, jag ser den sandiga botten, vattnet är alldeles klart och inte mer än 30cm djupt.

Det tar ändå stopp ganska mjukt, sen blir vi ståendes där balanserandes på den smala kölen, och vi på varsin sida i skeppet, för att i ett egentligen omöjligt försök, behålla balansen på 22 ton båt.
Mitt x säger att han ska gå av men jag hejdar honom, säger att skeppet kommer välta om han ändrar stabiliteten genom att gå av, sen vaknar jag.

Nu ska jag städa några timmar.
Jag följde sköterskans råd och höjde dosen på både cortison och buventol, och vilken skillnad det blev omgående. Nu kan jag ju andas riktigt bra igen!!
Det skrämmande är bara vad felet är som gör att jag inte klarar mig utan läkemedlen. Det har jag inte fått svar på än, utredning har bara börjat.

God morgon!
Sovit från tolv till sju, inte illa.

Vaknar till regn idag.
Släpper ut alla hundarna utom Zoe. Hon gör mig sällskap till kaffet och får slicka ur det sista i smörpaketet.

Love that face :)

Nu har den här jobbiga perioden med jakt och jägare i varenda buske dragit igång, och det finns ingenstans man kan gå utom mitt på vägarna här, vilket jag tycker är dödens trist.

Dessutom springer deras jakthundar lösa och ibland runt precis utanför gården, vilket gör mina hundar tokiga. För mig som älskar hösten och att vara i skogen är detta bara så deprimerande.

Får försöka köra runt och hitta något nytt ställe någon annanstans att gå på, och vad gäller Araya kan vi ju köra lite extra socialiseringsträning. :)

Igår efter jobbet i Osby, tog jag Zaray på en tur i skogen, och tänkte på hur trevliga, artiga och tacksamma människorna med annan etnicitet än typisk Svensk, är.
Både i trapphusen i Osby och även Migrationsverkets boende, är det invandrarna som tackar för att jag gör mitt jobb, bjuder på fika och ibland även kommer ut och hjälper till. En del ber dessutom om ursäkt för att deras grannar och övriga har grisat ner mycket och de tycker det är tråkigt att jag ska behöva få extra jobb.

Enda gången jag någonsin fått respons från etnisk svensk var igår, bitter vit tant 60 plus gapade och skrek att jag inte städade bra, att det var för blött i trapphuset och bla bla bla
Till viss del kan jag kanske hålla med henne om det just där och då för moppen var tung och svår att vrida ur och jag hade ingen annan med mig. Men jag kan väl tycka att man kan uttrycka sig lite trevligare kanske, och inte bara framstå som en störd bitter människa som tar ut sin egen avsaknad av meningsfullt liv på någon annan.

Jag ignorerade henne, rättade till mina hörlurar och låtsades att hon inte existerade, vill man prata med mig så får man bete sig helt enkelt.

Zaray fick gå lös en stund, kvällen var underbar.

Efter det gick sonen och jag med Zoe och Araya. Zoe inbjöd till lek och Araya var märkligt nog mindre rädd för Zoe än jag sett innan. Dock ville hon inte leka med henne, ens i koppel, men hon växlade mellan nyfiket intresserad och lätt avvaktande. Så härligt att se.

När vi kom tillbaka hände något märkligt. Zoe gjorde ett utfall och ryckte i kopplet efter en av katterna som kom, och sonen parerade utfallet. Zoe kom av sig och föll sen ihop, blev liggandes på sidan helt borta.
Sonen rörde vid henne och sa hennes namn, då var det som om hon kvicknade till, klev upp och ruskade på sig.

Jag är lite bekymrad över Zoe, har haft en känsla ett tag att något inte riktigt stämmer.
Får avvakta och se, hon är bara sju månader och har inte haft sitt första löp ännu.

Araya måste ha en jäkla bra mentalitet med tanke på hur stabil hon är efter traumat som resan hit innebar och sen Zoes attacker. Ändå är hon hur cool och glad som helst, hundra procent tillit till mig.

Igår attackerade Zoe Araya inomhus.
Jag hade som vanligt hundarna i olika delar av huset då det är ganska stort, och så har jag rejäla grindar emellan.

Problemet är att Zaray som är väldigt intelligent har lärt sig att öppna dem och nu krävs en extra åtgärd med ett spänne varje gång så hon inte kan öppna. Inte för att Zaray är problemet, utan just Zoe/ Araya.

Igår missade jag något eller så har Zaray tagit ännu ett steg i sin öppna grindarintelligens.

Jag var i foderrummet och hällde upp mat som skulle till det andra huset hos sonen tvärs över gården, utanför rummet var Araya och Noah.

Plötsligt hör jag hundar som slåss och en av dem skriker hjärtskärande.
Jag öppnar dörren och Zoe och Zaray är de första jag ser. Jag tappar matskålarna och allting studsar och åker ut över hela allrummet, Zaray börjar äta av det och jag får tag i Noah som ska ge sig in med Zoe och slåss, jag lyfter honom i skinnet, hivar in han i mitt sovrum, sen lyfter jag Zoe också i skinnet och skickar in henne i badrummet. Jag hinner inte ens tänka, inte känna rädsla, jag bara agerar, hjärnan blir klar och sinnet skärpt.
Kvar i rummet är en skräckslagen Araya som har kissat ner sig av rädsla.

Inga fysiska skador förutom en reva av en tand i nacken. Psykiskt det är en annan sak. Alla hundar återbördade till sina respektive delar av huset och jag kröp upp i min säng med Araya tätt intill, Noah och Zaray. Snart sov alla hundarna men själv låg jag vaken i natten, tänkte på allt som kunde ha hänt, och först då kom rädslan.

Idg tycks allt vara glömt och Araya är precis som vanligt förutom att hon är ännu mer rädd för Zoe nu, och när hon såg henne genom fönstret backade hon undan.

Själv har jag varit till VC och gjort spirometri. Ingen aning om resultatet, det skulle läkare höra av sig om, men sköterskan sa att jag skulle öka korticonet till två gånger om dagen så länge

Natten var jobbig även på luftrörsfronten, mycket segt slem och kvävningskänsla bidrog till att hålla mig vaken. Jag ville inte gå upp och hämta medicinen och riskera att hundarna började trampa runt oroligt precis efter bråket som varit. Så jag låg kvar istället.

Nu är jag hemma och eldar åt dottern, hon kan inte och kaminerna är lite knepiga och svårflörtade, och huset var utkylt, säkert inte mer än 14 grader inne, och rått.

När jag fått upp värmen lite ska jag åka och städa i några timmar. Måste samla lite energi, har ont i kroppen, händerna domnar och värker, kommer bli tvungen operera vänsterhanden snart och förmodligen även göra om höger. Det känns som något håller på att gå sönder i den..

Nej nu räcker det med gnäll Det finns mycket som är jättebra i mitt liv, så nu lägger jag det här också bakom mig.

#hundslagsmål #skarptläge #femhundar #14graderinne #ovcharka