2500 varv mot Ängelholm. Jag ser mer på varvräknaren än hastighetsmätaren i den gamla dieseln. En "skada" sedan båttiden.
2500 varv är lagom att ligga på, fast med min marindiesel låg jag oftast på mellan 1500 och max 2000 varv, om någon vill anteckna..

Minus två, rutorna frostiga, men den gamla dieseln startade på första försöket.

Natten har varit lång, fylld av drömmar. Zaray tätt intill, ovanligt nära, hennes huvud på mitt bröst, den stora varma hundkroppen mot min rygg. Hela natten så.

Nu Ängelholm. Tandläkaren.

Mörkret har lagt sig, över gården och över mig. Jag välkomnar det, som alltid. När jag var yngre hade jag svårt för mörkret, det gjorde mig trött och nedstämd. Nuförtiden är det den bästa tiden på året. Låta det mörka omsluta mig, sjunka in i det, gömma mig i det, elda i kaminen och tända ljus..
Det är något vilsamt över det.

Ikväll gjorde jag något jag inte gjort på länge. Takterapi. Det är något själsligt befriande med höjder, som om man överblickar världen en smula enklare ovanifrån.
Ser ni de små hundarna där nere? :)

Dottern och jag gick med Björnen och Vargen, som hon kallar dem, i förmiddags.
Zaray och Zoe. En ganska lång promenad.
Och så gick jag med Noah Neah och Araya själv. Givetvis mötte vi på jägare med lösspringande jakthund, och jag kände stressen komma över mig en aning innan vi hade passerat och klarat oss från hundmöte.

Ligger i min säng nu, Zaray, Araya och Noah runt om mig. Hundar som snarkar lätt, finns det något mer avstressande och sövande?

Regn och hagel vräkte ner över mig, där jag sprang ut till bilen i becksvarta mörkret igår kväll, i bara en T-shirt och tunn regnjacka och fötterna nedstoppade i någons kvarglömda 43:or. Skulle stänga rutorna på den gamla bilen.

Sov dåligt, för mycket stress, bekymmer och oklarheter i mitt liv just nu, och för mycket vin. Vin må fördunkla mina bekymmer, och göra så jag somnar lättare, men i det långa loppet bidrar det endast till att försämra nattsömnen.

En del av haglet ligger fortfarande kvar, och även om morgonen är solig och vacker, så är den också rå och kylig.

Vaknade en av alla tusen gånger inatt, av att en blixt lyste upp rummet. Sedan kom dundrandet och ytterligare en blixt, och jag förstod att åskan var över oss, en kylig natt i mitten på oktober, varvat med hagel och regn.. Jag frös, en aning, trots dubbla täcken och hundarna tätt intill.

Jag ska samla ihop mig, nu när koffeinet kickat in och jag har eldat ett tag så vi har fått lite värme i huset, och ta ut hundarna på promenader innan jag sen ska jobba med städ några timmar.

Känner mig låg och uppgiven, ständigt kämpande i motvind, och alla dessa bränder som ska släckas i panik, än till höger, än till vänster. Kvar blir väldigt lite, till att fokusera på det jag verkligen vill och strävar emot.
Och kvar blir väldigt lite, till mig själv.

Nej då, jag är inte sjuk, har vare sig fått ett sammanbrott, gått in i en depression eller har någon diagnos. Jag är stark mentalt, det är bara det mesta i livet i övrigt som jävlas, och jag skulle verkligen vilja se den som skulle uthärda och göra det här, fixa den här tillvaron bättre än jag...utan att bryta ihop..

När man väntar otåligt på morgonkaffet. /Zaray :)) Imorse..

Flyttade fram Noahs kastrering till 22 oktober.
Fick åka med Araya till veterinären istället.

Stackars lilla vännen, kräks i bilen och sen så rädd hos veterinären.
Men hon låter veterinären undersöka och gör inga försök att vare sig bita eller komma undan när jag håller henne lugnt och stadigt på bordet.
18kg väger hon nu.

Uvi har hon, så antibiotika och antiinflammatoriskt har hon fått. En sväng förbi apoteket också.

Efter det körde jag till ena städjobbet, och sen därefter tillbaka hem, handla snabbt åt dottern och sen ut med hundarna en promenad

Jag har dåligt samvete, för att jag tänker kastrera Noah imorgon. Tvekar om jag gör rätt. Nu när Neahs löp är över, känns problemet långt borta, men snart är det Zoe och Araya som kommer löpa och då börjar cirkusen om igen.

Araya har fått uvi. Natten som var, var stökig och jag vaknade upp i ett sovrum fullt med kiss. Ringde vet som sa att det kunde bero på flera olika saker, och kunde avvakta lite då hon äter, är pigg i övrigt med gott allmäntillstånd.

Men hon har fortsatt kissa inne, tre droppar varje gång, många gg i timmen under dagen. Själv har jag jobbat 12-20.
Så det blir inte bara kastrera Noah imorgon, utan även vet med Araya. Suck. Sen väntar städjobb på företaget som jag inte hunnit med..

Fick en hel låda med sex flaskor vin för hundpassningen. Dricker ett glas av den nu.
Stjärnklart och kallt ute. Kyligt inne men jag har vant mig, orkar inte elda ikväll och hundarna är bara glada om det är svalt..

Lite stressad kanske.. Byxorna sitter inte uppe utan skärp längre..

Har gått ner i vikt..

Zoe spanar in dotterns sminktips till Zaray :)

Efter jobb är det nu sovdags.

Stjärnklar himmel, jag satt på trappan och draxk en torr cider. Hundarna lekte. Temperaturen runt 4 grader.

Somnade tolv inatt, 0615 vaknade Dårhuset till liv igen. Zaray skällde nonstop när sonen åkte till jobbet och den gästande hunden satte igång att skälla i hans hus.
0640 tyckte Zaray att det räckte med skällande, hoppade upp bredvid mig i sängen och ville ligga sked.

Ingen annan tyckte att det var någon vidare idé att sova mer, så Noah och Araya hoppade omkring i min säng över mig och Zaray som två sjövilda barn i kuddkrig.

Jag gav upp, gick trött ner för trappan och påbörjade cirkusen med alla hundar ut och in i omgångar. Zaray och Zoe ville till varje pris utplåna den gästande hunden så fort de hörde ett pip från det huset, och Noah var hysteriskt sugen på Neah som nu är i höglöpet.

Själv balanserar jag på vanmaktens gräns, och när jag blev erbjuden ekonomisk hjälp från någon som står mig nära, till att kastrera Noah, så ringde jag direkt veterinären och på måndag ryker kulorna.

Nu ska jag bara försöka överleva till söndag, utan att få en hjärnblödning eller nåt...

Drack ett glas vin igår när alla hundar var färdiga för natten, däckade sen helt utmattad redan vid tio.
Vaknade till ett par gånger under natten, men gick upp först halv sju.
Araya höll sig hela natten, trots att hon inte sov med mig däruppe då jag kunde ha koll.

Höst, vackert, dimman som skingrade sig och gav vika för solen.

Trötthetens yttre gräns. Utmattningen lurar runt hörnet. Jag samlar ihop mig och kör till jobbet. Där är jag nu, börjar om en kvart.

Den lilla staffen är med mig. Natten var lugn med dottern, när jag äntligen efter evighetskonflikter fick henne att inse att hon faktiskt får lov att ge ibland också, inte bara kräva och ta hela tiden.
Dessa konflikter, de utarmar mig mer än någonting annat i livet..