God morgon till öroninflammation nu också..
Kände redan igår att det började värka i högra örat och sen slog det lock så nu är jag inte bara i avsaknad av smak och luktsinne, utan även döv också.

Araya och Zaray.. Sötnosar.

Jag tog ipren och Alvedon, sen försökte jag sitta upp och sova, vilket gick sådär. Men bortsett från det känner jag mig annars faktiskt egentligen betydligt bättre från övrig sjukdom.

Ringde verkstan och hörde om min silverskoda var klar. Det var den inte, det var byte av vindruta kvar, denna veckan, men tyvärr var flera nu sjuka i covid.
Jag sa att det är sjukt här också, så ingen fara.

Fick nyss fina bilder på Neah och syrran på Öland. De är rätt lika. Neah till höger, aningen mindre..

Idag var covidtestet värre än själva sjukdomen, och betydligt värre än förra året. Jag skrek rakt ut, det gjorde ju ont idag som fan, trodde hon skulle perforera näsväggen eller nåt.
Nu återstår bara väntan...

Min bror ringde, han var också sjuk i covid nu, trots tre vaccinationer, och jag har inte tagit vaccin alls. Ingen tycks undkomma denna omicronvarianten.
.

Och så blev det morgon igen, den femte dagen.. Sjukdomen håller i sig, men faktiskt har jag sovit ganska hyfsat inatt och nu känns det som om den bara har 85% grepp om mig. Det går åt rätt håll i alla fall.

Kaffet är precis som det ska vara, svart som natten, och elden tog sig per omgående i den ena kaminen. Den andra har jag inte tänt ännu.

Sot, aska och skräp, det ser ärligt talat för jävligt ut, men är inte direkt det man prioriterar heller, som sjuk.

Idag ska jag testas för covid, igen. Hade det ju för ganska exakt ett år sedan.

Zoe tycker att jag är tråkig så jag ska lägga bort telefonen..

Två hyfsade hundpromenader blev det även idag.
Det var tungt, tog emot, och efteråt kände jag mig mer död än levande, men rätt nöjd ändå.

Vakthundarna tillbringade sen resten av kvällen på soffan bredvid mig.
Trodde verkligen att de skulle älska att vara ute varje minut, vakta gården, hönsen och bara hålla koll liksom, ja även vilja sova ute, och nu när jag fixat staketet så funkar ju det, men nejdå, de vill knappt vara utomhus alls nuförtiden, de är som klistrade vid min sida,vilket ioch för sig också är en sorts uppdrag, vakta mig ;))

Efter en förmiddag på soffan, hostande, snorande och nysande framför serier, avsnitt efter avsnitt, är de dags att göra ett försök att gå ut.

Först ut är inte Zoe. Zoe har mysstund med dottern..

Fortfarande rejält sjuk. Suck. Sov i alla fall mellan halv tolv och fem, vaknade, tog mer Alvedon, hämtade en kudde från soffan, somnade om halvsittande fram till halv åtta då två lyckliga hundar väckte mig.
Zaray och Araya tyckte det var dags att vakna.

Efter två muggar zoegas känns det, långt ifrån bra, men något mindre eländigt..

Zoes promenad
Tog bilen till den magiska skogen lite längre bort.

Vi hade fina ca 3 km i skogen. Inga möten, allt bara fridfullt.

Efter det har jag mest legat på soffan. Tog rätt mycket energi att gå, men det var de värt..

Alvedon och sen diklofenak som jag fann i ett skåp i köket, och jag var redo för Zarays promenad.
Hade tänkt mig två km, men det blev nog närmare fem..

Nu är jag hemma och samlar energi till Zoes runda. Den gamla gatuhunden och en mugg te gör mig sällskap.

Jag tror på fullt allvar att det är bra att röra på sig så mycket som man orkar när man är sjuk. Det påskyndar tillfrisknandet, håller luftrör och bihålor friare. Har även ökat på buventolen, så de känns bra.