Så oerhört ljuvligt, äntligen slipper jag oroa mig för att hundarna ska rasera det gamla staketet och smita, nu kan jag vara avslappnad och glad, lägga fokus på viktigare saker

Började morgonen med en lång tur i skogen med Zaray. Sen har jag städat pp gården ute, och plockat bajs efter hundarna.

Snön är borta igen som ni kan se. 6 plusgrader och hårda men varma vindar

Jobbade hårt hela dagen, och dessvärre räckte inte virket så jag fick dessutom skruva ner det jag höjt mot skogen, och använda det, sedan sätta upp ett lapptäcke av brädstumpar och spillvirke där istället.

Och Obs detta är alltså inte färdigt. Finns en del kvar att göra än, men nu har jag fått upp ett första skydd för hundarna så de inte kan dra ut..
Efter bilden togs byggde jag klart resten.

Hundarna turades om att hålla mig sällskap och det tycks ta på krafterna mer än en lång promenad, åtminstone för Zaray.

Burit in ved och eldat som vanligt, och nu är jag helt slut.. Händerna värker, men jag är nöjd..
Dessvärre fattades 4 plankor så jag fick göra en tillfällig lösning där så länge, på slutet..

Vilken bra dag jag har haft..
Byggt klart staket/plank, nu är det bara portarna kvar. Ska bli spännande och se om jag får till det imorgon.

När mörkret föll gick jag ut med hundarna.
Neah är i det närmaste återställd, och ikväll tog jag bort det sista dränaget, några stygn och hon blev dessutom av med kragen..

Filmstund med Zoe, myscharkan,i tvsoffan efter promenaden. Det är så mysigt när den stora björnen lägger sig så nära hon kan komma, med sitt huvud i mitt knä.

Nu kolla serier tills jag blir trött..

God morgon!
Halv två blev klockan innan jag kom i säng och till ro.
Fastnade framför Fauda, och kände mig pigg.

En lugn morgon, och nu ska jag bygga vidare på staketet medan det är ljust ute..

En blek januarisol visar sig, och frosten lyser vit på marken..

Jobb, hundpromenader och staketbygge har stått på min agenda de senaste dagarna.
Idag har jag jobbat på företaget och städat migrationsverket.
Nu har jag inget vårdjobb inbokat resten av veckan så jag ska ta några dagar ledigt faktiskt för att fixa här hemma. Ligger efter med en hel del.

Zaray tycks helt slutkörd efter flera veckor med extra liv och människor på gården. Hon har fri tillgång till att vara ute så mycket hon vill, men föredrar mitt sällskap, och den här positionen just nu :)
Faktum är att hon oftast faktiskt vill vara nära mig hela tiden, och inte alls ute så mycket som jag trodde hon skulle vara.
Inte ens Zoe, ovcharkan är heller ute så mycket. Hon går ofta in till sonen i det andra huset.. Kanske lite extra kontaktsökande och keliga nu för hon och Zaray precis har löpt..

Lagat god middag åt mig och dottern, sen kraschade jag i soffan framför Fauda, och här sitter jag fortfarande..

En natt med usel sömn, och ännu en dag med äkta skitväder..
Igår var en av de värsta gångerna som jag har kört till jobbet, snömodd,ishalka och regn, allt på samma gång på spåriga oplogade vägar.
Det här går till historien för min del, som en av de värsta vintrarna jag har upplevt så långt jag kan minnas, i vart fall vad gäller bilkörning.

Och idag blir inget undantag, samma skit igen..

Jag dricker mitt morgonkaffe ute på kökstrappan, har koll på Araya som annars kommer kasta sig på staketet när grannen visar sig..Men om jag inte låter henne vara ute tillräckligt länge, så håller hon sig, går sen in och gör sina behov på golvet istället. Märklig hund, kanske den mest märkliga jag någonsin haft. 8 månader och snudd på hopplös att få rumsren.

Jag har snart svept mina muggar zoegas, och det är dags att hämta ved och gå med hundarna. Ännu en jobbkväll väntar och när inte äldsta eller yngsta sonen är här, är det ingen som bär in ved eller hjälper mig med eldningen så huset var iskallt och utkylt när jag kom hem sent igår, disken hopade sig och svämmade över i hela köket, på soffan låg min dotter och stirrade som vanligt på sin telefon...

Så har jag vinkat av yngsta sonen vid tåget i Hässleholm idag.
Tomheten och saknaden var så påtaglig att det rann några sorgsna tårar när jag gick till bilen igen..

Väglaget dit var rätt ok, lite isigt på sina ställen. När jag körde hem däremot började det snöa och regna omväxlande, och det blev lite sämre väglag. Stannade till på Arken Zoo och köpte hundmat, har för tillfället gett upp allt bråk med postmord och deras uteblivna leveranser.

Har sågat till några brädor och nu ska jag ut i snön och skruva dit dem. Sen väntar kvällsjobbet.

Fy fan vilken dag.
Körde till Helsingborg för att ta Neah på ett återbesök hos vet. Fick först vänta till tolv pga kaos där, sedan blev vi hänvisade till akuten istället.

Där fick vi sitta sen i fem långa timmar, många kom och gick, trevliga möten och samtal med andra hundägare.

Till sist blev det vår tur och de kunde snabbt konstatera att

1: hon hade redan på vägen hem förra gången bitit bort ena dränaget i buken, och en liten bit gummislang var kvar inne i såret, som jag inte såg.

2: Det var infekterat..

3: Trots tratten hade hon alltså lyckats med detta.

Sedering igen, spola rent, i med nytt drän, tratt på huvudet och recept på medicin.

Där gick mina sista pengar och jag satte mig trött i bilen för att köra hem.

Yngsta sonen var med hela tiden, och tur var väl det, de livade upp mitt humör och det kändes inte lika ensamt, eller ensamt alls..

Körde på E4 och den var till en början blöt, och min vindruta gick inte att få ren ens med max på torkarna, för torkarbladen som satt där var nog anno bilens tillverkningsdatum, typ.

Jag kände den sedvanliga paniken komma, mörkt, blött, halt och jävligt, ingen vidare sikt och ingen bra syn heller för den delen.

Svängde av vid närmsta shellmack, frågade om hjälp i kassan, men hon som stod där hade ingen aning om hur man bytte blad, och knappt ens vilken modell jag skulle ha. Själv visste jag ännu mindre men köpte det vi trodde var rätt och frågade första bästa man vi såg om hjälp. Dessvärre kunde inte han heller, även om han välvilligt engagerade sig och försökte efter bästa förmåga,så vi stod där i regn och mörker, jag kände paniken skölja över mig, måste hem med Neah och till de andra hundarna.

Till slut kom hon från macken ut, bekymrad att vi inte löst det hela och högg tag i första bästa man hon också, och voila, han fixade det på 30 sekunder och ett klick. Ha ha.

Färden gick vidare, jag gjorde en omkörning av en lastbil och märkte plötsligt att väglaget hade förändrats. Nu var det snömodd och halt, bilarna låg på rad efter mig på E4 och ingen körde om. Då blev jag rädd. Det måste vara riktigt illa då ingen kör om en kärring som kör på E4 i 80km/h

Resten av vägen var en plågsam historia och när jag äntligen körde upp på gården hemma, helt slut, så är danska grannarna här igen. Satan vad less jag är... Inget lugn denna helgen heller alltså...:((

Igår började jag med staketet vid carporten, så att jag ska slippa vara rädd att hundarna drar ut, för det är där det är rangligt och gammalt staket.
Tycker det blev bra, men det tog tid, såga med handsåg i blött trä, det var inte de enklaste, och dessutom var det många minusgrader även om det var sol, så jag kom tyvärr inte längre. Men jag ska, för jag kommer bo kvar här ett tag till nu, tills saker löst sig osv Sonen och jag har pratat.

Beslut har även tagits att Neah ska flytta till min bästa vän, och Noah till en annan bekant på samma plats. Det gör ont i hjärtat men det är för deras skull, de får det bättre där och Neah riskerar inte livet heller, som hon gör om hon kommer ihop med de stora hundarna. Jag får mindre att tänka på, ta hand om och försörja, vilket gör det lättare och min stress mindre.

Så, bortsett från detta med Neah, har faktiskt 2022 börjat väldigt bra för min del, och jag ser ljust på framtiden, även om jag är trött just nu...