Wouv, jag har indtil videre lyckats med att hålla mig väck från avgrunden, ända sedan jag vaknade imorse.

Jag har sprungit 5,5 kilometer och det gick fint.

Bilen är skrivit över på mig, och det är skönt.
Avgrunden lurar runt hörnet, ett felsteg och jag faller ned..

Somnar sent, vaknar tidigt.
Näsan ovanför vattenytan, det ska nog gå allting.
Glad så länge den känslan varar, för rätt vad det är så öppnas en avgrund framför mina fötter, och jag ser allting nattsvart.

Ska ta en löparrunda om en stund, sen försöka göra dagen så bra som det är möjligt.
Jag har födelsedag idag, och mina fantastiska barn gör allt för att det trots allt ska bli en fin dag.

Jag har mistet allt. För bara några dagar sedan hade jag allt. Kärleken, tryggheten, seglingsplaner, husplaner, gemensamma drömmar, mål och værdier.

Ett riktigt bra jobb, med fina kollegor, och ett tryggt land att bo i.
Min ekonomi var bra, och jag sov gott om natten.

Nu har jag ingenting. Jag mister mitt bra jobb, blir tvungen flytta till Sverige, får pissdålig ekonomi, och jag kommer aldrig få ett så bra jobb igen som i Danmark.

Ingen kärlek, ingen att luta sig mot, bara jag själv som så många gånger I mitt liv.
Det är dyrt och svårt att klara mig i Sverige.
Jag har inget ställe att bo, även om jag landar hos sonen tillfälligt, men det funkar inte i længden.

Jag vill bara lägga mig ner och dö, ge upp, hoppas på att jag blir ramt av en lastbil nästa gång jag går på en väg.

Men så har jag mina fantastiska barn, och Zaray och Zavannah, och jag blir tvungen att streta vidare.
Men detta var ett hårt slag, från allt till inget på 3 sekunder, och mitt liv i ruiner.

Dagen har varit jobbig. Mina känslor har svängt upp och ner, och emellanåt rinner tårarna bara.

Jag har pratat med danska vänner i telefonen, med mina svenska vänner och familj. Även med min chef, och då bröt jag samman igen och jag var så ledsen att jag knappt kunde få fram orden.

Zavannah har varit så glad, åh vad hon trivs här. Hon är en väldigt inkannande hund, och hon har varit tätt på mig hela tiden, och ofta uppe I min famn, så full av kärlek och som om hon förstod precis vad jag behövde.

Nu ser vi på tv, sista avsnittet av Last man standing, det är bitterljuvt på något sätt. Om allting hade varit som vanligt, skulle min xkæreste och jag ha sett det sammen, tätt intill i hans soffa.

Nu ser jag det ensam, och undrar om han också ser det, eller om han redan är ute på nya äventyr..

#bitterljuvt #krossathjarta #såledsen

Fantastiskt med all den uppbackning jag får, både från fina människor i Danmark som jag lärt känna, och så i Sverige.

Jag dricker kaffe med min dotter, och är glad, även om jag samtidigt är ledsen.

Zarays stora huvud, tröstande i mitt knä.

Zavannah är lycklig, lyckligare än jag någonsin sett henne.
Hon har med all säkerhet känt av stämningen från min xkæereste den sista tid. Jag har bara inte förstått det, för han har pratat om framtid och vad vi ska göra tillsammans, för att två dagar senare, bara dumpa mig...

Nu ska jag ut och springa i den vackra, helande skogen..

Kommer hem från jobbet vid halv fem idag, min kæreste står i köket, säger att han mår dåligt och att han inte älskar mig längre, inte har några känslor alls för mig. Han vill inte längre vara tillsammans med mig.

Jag ställer frågor, men svaren jag får gör mig än mer konfunderad..Jag får inget att passa sammen..

Jag slänger ner några viktiga saker I en påse, tar Zavannah och går ut till bilen och kör till Sverige.

Här sitter jag nu, i skogen, och fattar ingenting
Fullständigt chockerad.
Visst har jag haft mina tvivel och funderingar den sista tiden, men det här, den såg jag inte komma..

#brutaltdumpad #dumpad

Godmorgen.
Mörkt, tidligt, Zavannah och jag ska på arbejde idag.

Jag dricker kaffe, vaknar långsamt..
Snart ska vi sitta i bilen.
Bara idag och imorgon kvar, sen är jag ledig en vecka med Zavannah.
Det ska bli skönt..

Godmorgen..
Zavannah väckte mig 0720, till regn och blåst, en gråmulen dag.

Nu är det sovdags igen..

Jag har födelsedag på lördag och min kæreste frågade mig igår, vad jag hade lust till att göra den dagen.

Det vet jag inte. Just nu har jag inte lust till någonting, har inte helt kommit över gårdagen..

Jag växte upp med en psykiskt sjuk mamma. Det har satt sina spår.. Hon kunde gå i flera dagar och inte säga ett ord till mig. Jag frågade om jag gjort något, och hon sa nej, men førblev tigande, och jag fick ont I magen.

Jag frågade igen, och fick samma svar, nej det är inget.
Så plötsligt efter en eller ett par dagar, exploderade hon på mig och tog ut all sin vrede, och naturligtvis var det för ett eller annat jag gjort, inte gjort, eller inte tillräckligt bra.

Hela min barndom tassade jag på tå runt min mor, försökte läsa av henne, känna in stämningen, och jag hade en konstant närande rädsla inom mig, och ont I magen..

Min kæreste er ikke min mor. Lika lite som jag är min kærestes exfru..
Men... när han uppför sig likadant mot mig, som min mor gjorde, så får jag det bara inte särskilt godt..

Han säger att det har och göra med det 20 år långa förhållandet han hade med sin xfru. Men jag är inte hon...