Igår på jobbet kom plötsligt Monika. Hon skulle inte jobba, bara ha ett möte med någon.

Hon sa hej, lite kort, och så inget mer. Efter 5 minuter tittar hon på mig, säger att kul du är tillbaka. Jag säger Tack, det är fint att vara här igen, och jag har några saker som är dina, ska du jobba något framöver, jag kan ta med dem hit.

Hon säger nej, men hon är hemma hela dagen imorgon (läs idag) och om jag har lust kan jag väl komma förbi?

Sen kör hon.
Efter ett tag får jag flera sms där hon inviterer mig och skriver att hon ser fram emot att jag kommer, att hon inte kunde prata på jobbet.

Idag åkte jag hem till henne, med en korg fint inpackad i cellofan, och full med diverse ting som vin, exklusiv chokolade, godis, kaffe, öl, små delikatesser på glasburkar, mm

Jsg ville bara visa min uppskattning för all den hjälp jag fått av henne med Zavannah, när mitt liv var i kris. Jag sa också att jag gärna passar hennes hund om hon behöver. Det är bara säga till. Och så gav jag tillbaka det jag fått låna av henne till Zavannah.

Och detta gjorde jag inte med något hopp om vanskap igen. Detta har jag tänkt göra länge ändå. Bara för att vara en god människa och visa min tacksamhet.

Hon frågade om jag ville äta lunch med henne, och vi åt och pratade lite om allt möjligt.

När jag körde lite senare, var det med en okej känsla I kroppen. Men jag tror inte vi blir de goda vänner igen, som jag först troede vi var. Men nu är det i vart fall lättare att mötas och att jobba ihop ibland.