Jag hade underbara dagar på Öland med min vän och familj. Även min son kom och var med

Jag stannade en extra dag i Skåne, och passade på att fixa håret och ordna några saker, innan jag körde hem på onsdag morgon. Till sol och plusgrader

Kommer hem till min kæreste, och hamnar i tvivel. Tycker inte han är som när jag åkte för fem dagar sedan. Jag blir undrande och får en känsla av att något är fel. Tar mig samman och tänker att det kanske bara är jag..

Nästa dag får jag samma känsla igen när han kommer hem från jobbet, och jag säger det till honom.

Han säger att han bara är trött, allt är fint och han säger att han älskar mig, att han forstår att jag kan få det så här efter allt vi varit igenom.

Jag hör vad han säger, ser blicken i hans ögon, och orden som kommer ur hans mun, de passar samman. Men ändå, tvivlet gnager i mig, något är förandrat, och kan jag inte längre lita på vad jag känner?

Vi får en fin kväll ändå, och idag är en ny dag. Jag må bara ta mig samman, så här kan jag inte ha det.

Men någon gång känns det som om det bara är jag som är rädd att mista honom, och att han är alltför säker på mig, min kärlek.Det ska man inte vara, jag är stark och självstandig, full av kärlek och ger gärna människor flera chanser, men bara till en viss gräns, och när den gränsen är nådd, så går jag, och sen är det ingen väg tillbaka..

Det vet jag med säkerhet, sen relationen med E, en narcissist.. Beslutet växte fram, genom allt dåligt som skedde i våran relation.

Människor undrade sig över mig och mina val, men en dag vaknade jag bara upp med känslan att nu är det nog. Det har jag aldrig ångrat.

Jag säger inte att det blir så mellan dansken och mig, vi har en helt annan relation än den jag hade med E. Men jag prövar bara att finna styrkan i mig själv igen, jag är viktig, och jag ska ha det bra, annars finner jag styrkan i att gå.