Ut i det kvarvarande vita, Zaray och jag.
Snön doftade och föll från trädkronorna, vi slängde oss ner på rygg, blickade upp och åsåg med barnslig förtjusning hur snön singlade ner över oss, som ett magiskt stoft, och vi blev förtrollade .

När jag kom hem delade Zoe och jag på några pepparkakor och kaffe. Ja kaffet fick jag behålla själv.. Och nu ska jag ut och köra i den hala väglaget

Mörkret är kompakt där utanför mitt fönster, och i rummet. Zaray gäspar så det gnisslar och jag kommer på mig själv med att le åt henne.
Klockan är halv sju och hon tassar ner för trappan, anser att nu kan dagen börja.

Jag viker täcket åt sidan, finner ett par sockor att sätta fötterna i, och tassar efter henne.

Det är kallt på nedervåningen och jag släpper ut alla hundarna och sen tänder jag upp kaminerna

Zaray och Zoe förvånar mig idag, länge ligger de tysta i snön och bara är utan att skälla. Det händer lite oftare nu så kanske håller de på att bli mer vuxna i huvudet också, inte skälla på allting och ingenting, utan mer på reellt hot.

Jag dricker mitt morgonkaffe i en ovanlig lugn och ro. En stillhet och tystnad där bara ljudet från elden hörs.

Det är 0-gradigt ute, snön håller på att packa ihop och tacka för sig, för den här gången. Kvar lämnar han en isgata..

Lite förkyld och väldigt trött däckade jag i min säng redan innan klockan blivit 22..
Zaray och Zoe gjorde mig sällskap, Zaray bevakade mig svartsjukt och lade sig tvärs över mig (väldigt charmigt med 50kg hund) gav Zoe onda ögat, Zoe backade undan och tyckte då att soffan en trappa ner var ett bättre alternativ trots att det fanns plats hos mig, men dock inte närmast..

Somnade sen med den stora hundkroppen tätt intill, hennes regelbundna andetag i mörkret, och pälsen som kittlade mig i ansiktet.

Dock är det Araya på bilden.. :) Hon har ett vackert ansikte.. och den bild jag har att bjuda på i denna gamla telefon.

Vaknade till för en stund sedan. Halsbrännan från helvetet och ett dovt hotande illamående, och nu sitter jag här vaken i natten.
Stressen och min bitvis usla kosthållning är orsaken.

Jag ser till att hundarna får den bästa maten på regelbundna tider, alltid sina promenader i alla väder och oavsett hur jag mår eller hur trött jag är efter tungt jobb..
Men måste bli lite bättre på att ta hand om mig själv igen...
En never ending story...